.

Idag bestämde jag att vi skulle vara finkulturella av oss. Det händer inte så ofta men emellanåt måste jag få utlopp för även dena ådra. Det hela slutade med att vi givk till en konstutställning/vernisage anordnad av "Lions". Nu tror ni att det var nån skolklass som kladdat ner lite på ett papper och som nu skulle säljas till välgörenhet. Fel, fel, fel!!!
B.la. fanns det ett snitt av självaste Munch för sådär rimliga 500.000 NOK.

Promenaden dit var riktigt trevlig (även om det var uppför) men där slutade också det trevliga. När vi kommer innanför dörrarna blir vi INTE (notera noga negationen) välkomnade som alla andra gäster. Vi blir snarare utstirrade och mycket noga iaktagna när vi går runt. vad tror de? Att jag har en sprejburk i fickan som jag tänkte "ordna till" konsten med lite? Det kan jag föresten säga att konstnärerna hade ordnat så bra själva.

Av alla tavlor som fanns där var det endast 1 som på ett eller annat sätt tilltalade mig. Ett dromedarhuvud målat i profil. Hade jag haft 15.000 NOK över så hade jag mycket väl kunnat tänka mig att köpa det. Eftersom det nu var endast detta jag var intresserad av, förutsätter jag att ni förstår att det andra var skit, rent ut sagt. Ta t.ex. en titt på den här kreationen nedan:

För er som inte ser vad det är så kan jag berätta att det är en svartmålad träskiva i måtten 40x30 cm (ca). På den är det fastspikat (4 spikar) någon form av gamalt kretskort taget från någon obrukbar maskin.

 

Vad kostar då detta konstverk? Ja, jag hade väl kunnat ge en femma eller så men när prislappen ligger på 19.000 NOK då börjar jag fundera. Jag tror ärligt talat att jag också ska bli konstnär. Någon som vill köpa mitt första verk?

Här följer en liten instruktion om hur du duschar som kvinna respektive man. Jag har ganska stor erfarenhet av detta ämne då jag delat bostad med såväl kvinnor som män i flertalet olika tappningar. Vilken av könen får du flest träffpunkter på? Och kom ihåg att vara ärlig!

Kvinna

1. Ta av dig de fjorton lager kläder du satte på dig i morse och stoppa dem i tvättkorgen, uppdelat i vit- och mörktvätt.

2. Ta på dig morgonrocken och gå till badrummet. Om du möter din pojkvän/man på vägen dit täcker du för lite extra med morgonrocken och skyndar snabbt resten av vägen.

3. Ställ dig framför spegeln och granska dig i detalj. Slappna av i magen så den sjunker ner och beklaga dig över hur fet du är.

4. Ställ dig i duschen. Ta fram tvättlappen till ansiktet, den till armarna, den till benen och den till ryggen, samt filen till den hårda huden under fötterna.

5. Tvätta håret med schampo (innehållande avokado, honung och 83 olika vitaminer).

6. Skölj håret.

7. Ta balsam i håret, den med avokado och honung, och låt den verka i 15 minuter.

8. Använd tvålen som innehåller päron för att tvätta ansiktet i 10 minuter, såpass länge att du får samma ansiktsfärg som en kokt kräfta.

9. Försök tvätta kroppen med en tvål som innehåller nötter och vinbär.

10. Klaga bittert när du inser att din pojkvän/man ännu en gång ÄTIT upp din nötter och vinbärstvål.

11. Skölj ur balsamen ur håret (det tar minst 15 minuter eftersom du vill vara helt säker på att all balsam är borta).

12. Raka dig under armarna och på benen.

13. Skrik när pojkvännen/mannen spolar i toaletten och allt varmvatten försvinner i duschen för 10 sekunder.

14. Stäng av duschen.

15. Skaka av dig allt vatten i duschen.

16. Torka dig med en handuk stor som ett litet land i Afrika.

17. Veckla en superabsorberande handuk runt ditt hår.

18. Gå tillbaka till sovrummet iförd morgonrock.

19. Om du träffar på din pojkvän/man på vägen dit täcker du för dig ytterligare och skyndar fortare in till sovrummet

20. Ta en timme på dig för att klä på dig, klä av dig och klä på dig igen.

Man

1. Klä av dig medan du sitter på sängen, och kasta kläderna överallt på golvet.

2. Gå till badrummet med en liten handduk om höfterna. Om du träffar din flickvän/fru på vägen dit, blotta dig!

3. Ställ dig framför spegeln och dra in magen. Granska storleken på din penis och klia dig på pungen.

4. Ställ dig i duschen.

5. Leta inte efter tvättlappen, du använder aldrig en sådan.

6. Tvätta ansiktet med din giftgröna tvål.

7. Ät upp din flickvän/frus tvål som innehåller nötter och vinbär.

8. Tvätta armhålorna.

9. Tvätta dina ädlare delar samt området däromkring.

10. Tvätta häcken med tvålen och lämna kvar lite hår på den.

11. Tvätta håret med schampo — använd inte balsam.

12. Gör en punkfrisyr.

13. Titta dig själv i spegeln och skratta.

14. Fis och skratta hysteriskt åt ekot som bildas i duschen.

15. Gå ur duschen.

16. Torka av dig snabbt och lätt.

17. Titta dig i spegeln igen och spänn dina muskler och granska storleken på din penis.

18. Gå tillbaka till sovrummet med en liten handuk om höfterna. Om du träffar din flickvän/fru på vägen dit, blotta dig!

19. Kasta den blöta handduken på sängen.

20. Klä på dig på två minuter och gärna de kläder du redan använt.

Kanske inte åt alla cyklister men i alla fall ett flertal. Här i Oslo är det så fiffigt att mellan trottoaren och vägbanan finns det en ca 1m bred remsa som är avsedd för cyklister. VARFÖR ANVÄNDS INTE DENNA??? Är de rädda att bli påkörda kanske? Då kan de ju tänka att jag som gångtrafikant är rädd för att bli påkörd av dem när de kör på trottoaren.

Händelsen utspelar sig under den dagliga morgonpromenaden. En tur runt kullar och fina byggnader avslutades med en tur över den härliga kyrkogården. Väl utkommen därifrån är det några 100 meter kvar hem. På denna sträckan har vi precis en sådan cykelväg som beskrivs ovanför. Jag promenerar i lugn och ro vägen framåt när jag plötsligt rycker till och hör ett fasligt gnisslande. Det är en cyklist som kommit upp bakom mig och som tvingats panikbromsa för att hunden behagade springa över trottoaren. Gubben är lätt vansinnig och bakom cykeln har han en ful vagn till ungen. Ungen sitter i vagnen och ser helt oförstående ut. Pappan gapar och skriker på mig (fattar inte så mycket vad han säger) och jag bara står och tar emot. När han väl är färdig med sitt gapande pekar jag bara på cykelbanan och säger lugnt: Var så god och cykla där du ska.

Jag vänder sedan på klacken och fortsätter gå. Pappan ser ut som om han ska spricka av ilska och inte blev det väl bättre för att jag inte verkade bry mig om hans hårda ord. Men jag anser att både jag och hunden har förkörsrätt på trottoaren. Så enkelt är det. Hoppas en ådra i hans panna sprack på vägen till dagis. Han förtjänar att se lite ful ut...

Igår blev det mongoliskt på Mr Hong. Längesedan jag vi var ute och åt nu och det var riktigt trevligt. Åt buffé där man fick kött och grönsaker uppstekt allt eftersom. Mycket trevligt. egentligen finns det inte så mycket att säga om kvällen men jag lägger upp några bilder som beskrivning istället.

Jag ber om ursäkt för det fjolliga cp-rycket i miten av filmen. Pappret skulle ju bara fortsätta komma men så var man tydligen tvungen att dra loss ett ark för att få ut ett nytt. Hur som helst. HÅLL TILL GODO!!!

Nu har jag skrivit en del inlägg om den lilla bläsandens liv och leverne. Men jag tycker att han förtjänar ett namn. Nu kommer du som läsare in i bilden!!! Jag ber dig om namnförslag som du lämnar här under kommentarer. Max tre stycken förslag/person. Jag kommer att lotta fram ett namn från de förslagen som inkommer. Vinnande namn kommer att presenteras på bloggen under måndag 2/11. Du som ger det vinnande förslaget kommer att nämnas vi namn och även få en länk i inlägget (om du har någon hemsida, blogg etc).

Så sätt i gång de små grå nu och kläck namn för glatta livet!
Den lilla bläsanden skall slippa vara utan namn länge till :)

I morse på morgonpromenaden var det frysgrader vilket nu under soluppgången resulterar i ganska svår halka. Allt var halt. Asfalten var hal, trätrappan var hal, löven var hala osv. Mitt i all denna halkan fick jag mig dock ett riktigt gott skratt...

Det heter ju att man ska "inte skratta åt andras olycka" samtidigt som "skadeglädjen är den sann a glädjen". Jag tog fasta på det sista för att på något sätt rättfärdiga mitt beteende. Runt den lilla dammen här hemma går det en fin grusgång. på ett ställe ligger det ett litet trädäck, vilket var mycket halt för dagen. Jag ser två yngre män komma gåendes emot mig och sedan börjar de manligt buffa på varandra. Det slutar med att de ska jaga varandra men den ena kommer inte längre än till trädäcket. Han slår en praktfull vurpa och efter en halv saltomortal så ligger han i backen och ser oförståendes ut.

Jag kunde inte hjälpa det. Skrattet bara vällde upp inom mig och i halvpanik slet jag upp mobiltelefonen och låtsades att någon sagt nåt hysteriskt kul. Jag fick nå¨gra konstiga blickar både från de unga männen och från hunden men det var det värt.

Om vi ska övergå till lite mer deprimerande saker så kan jag meddela att den lilla bläsanden nu återigen är singel. Under några dagars tid har han tillbringat livet i dammen tillsammans med en Kniphane. Uppenbarligen tröttnade denne och flög sin kos. Så nu guppar bläsanden omkring ensam och skriker ut sin sorg. Det är nästan så man blir tårögd. Någon som vet om någon annan bläsand som också är ensam. Kön spelar uppenbarligen ingen roll utan det är nog endast värme och trygghet den här lilla fågeln behöver.

Ännu en måndag har förflutit. Eftersom alla dagar är lika hos mig så känns dock inte måndagarna speciellt svåra. Dagen började trevligt med besök i sängen och mina chokladbollsmuffins som jag bakade igår kväll.  Ni som nu sitter och har snuskiga tankar angående besök i sängen , kan släppa dem med en gång. Besöket ser ni här nedanför och han är INTE snuskig... bara lite hårig!

 

Efter fikat fortsatte vi hemåt. Vi gick förbi en av alla de otaliga småaffärer som finns i varje gathörn. Vid ett ställe såg jag denna skylten och kunde inte låta bli att förundra mig. Tror dom att jag är dum i huvudet eller??? Är det inte meningen att man ska få Nr 2 billigare?

 

Precis innan vi kom hem så hade solen redan börjat dala neråt och vi genade över den stora kyrkogården som ligger ett hundratal meter från huset. Jag kunde inte hjälpa att min morbida sida kom fram och jag var tvungen att knäppa ett kort. Trots all sorg som kyrkogårdar ofta bär på, finner jag där ett lugn och en harmoni som jag aldrig hittar någon annanstans.

 

Igår var det premiär för dansbandskampen. En av Sveriges största musiktävlingar bortsett Melodifestivalen (som är ett eget kapitel). Det var en ren tillfällighet att jag slog över till SVT 1 precis när "Shame" skulle göra sitt andra framträdande. Tro nu inte att jag sitter och tittar på den här skiten varje vecka. Nej, nej... det är tillfälligheter som gör det och inget annat. Hur som helst så står det en kvinnlig sångare på scen men när hon öppnat truten hör man en läcker basröst. VAD ÄR DETTA!!!??? Karln ser ut som ett fruntimmer i klädstil, smink, örhängen, hår osv. Han låter däremot som en man och det blev väldigt, väldigt fel. Satt ett tag och funderade på om det kunde vara en man under operation eller något men uppenbarligen så är det såhär han tillbringar sina dagar. Kolla in den här länken om du missade deras framträdande i lördags.

Trots allt detta så fick jag ett härligt återseende när kameran behagade zooma in juryn. Vem sitter där i en skogsgrön kreation om inte Melissa Williams. För er som inte vet vem hon är kan jag säga att hon var med och tävlade förra året med sitt band Zlips. Det var återigen en ren tillfällighet att jag såg de då men aldrig har jag haft så roligt. Kolla in dethär klippet så förstår ni nog varför jag blev så glad att återse henne.                      

En dag som började med deperition pga snö, fortsatte en aning ljusare. Snön övergick till ofrusen nederbörd och livet kändes genast mycket lättare. Jag blev på så bra humör att jag bestämde mig för att baka. Muffins skulle det bli. Fick tipset av en vän att baka chokladmuffins men eftersom jag i stort sett aldrig kan hålla mig till receptet, blev det choklad med en liten tvist. Tvisten var apelsin!

Slutresultatet blev alltså chokladmuffins med chokladbitar och apelsinsmak. I ett litet halvlamt försök till att piffa upp de annars ganska tråkiga muffinsarna, blev det nedanstående kreation. Kanske inget jag hade serverat till gäster men ändå tillräckligt fint för att ätas hemma framför TV:n.

Man har ju inte roligare än man gör sig heter det. Detta hade vi tagit fasta på sist vi skulle resa hem från Sverige. I framrutan på min numera avlidna bil låg då Håkan Snéläpp. Håkan är en fisk som en gång i tiden fick en förbisvishande krok i läppen och därmed en aning demolerad. Lika glad är han för det och när de härliga tongångarna började ljuda kunde han inte hålla sina små fenor stilla. Tur för honom att han hann klart innan hela bilen exploderade.

Håkan ligger numera i bagaget på Eskil som står hemma hos mina föräldrar. Om han någonsin kommer att få se dagens ljus igen vet jag inte men det beror mycket på om jag hittar en ny bil eller inte. Men vem ska kunna ta Eskils plats? Se bara så vackr han är där han står (trots explosionen).

Mycket barnsligt inlägg måste medges... men i brist på mer inteligenta saker att skriva så blir det liknande inlägg lite nu och då...

Låter riktigt hemskt tycker jag men så var det. Anledningen var att det snöade under vår långa morgonpromenad. De flesta människor får någon form av höstdeperition men jag får en grav snödeperition som sedan sitter i ända tills skiten försvinner. inte ens en vit jul kan få mig att ändra uppfattning om denna onda, vita nederbörd.

Nu är det alltså slut på året för min del. Resterande veckor kommer att mer eller mindre att spenderas inomhus och helst under två duntäcken. Jag ska dock göra vad jag kan för att vara anträffbar för er alla. Men det är ingen lätt uppgift :)

Även en kall, blöt och mörk höstkväll kan vara vacker. Jag vet att det inte syns så bra men i verkligheten är bladen alldeles guldgula och lyses upp av en gatlykta. I kontrast till den svarta kvällen bakom är det otroligt fint. Synd bara att ni inte får se det live.

Jag trodde verkligen inte ens i min vildaste fantasi att jag skulle få höra de orden i dagens samhälle. Men ack vad fel jag tog. Den nyblivna mamman (som uppenbarligen varit avskuren från resten av världen i minst tio år) lät detta uttalande sippra ut över sina blodröda läppar.

Jag funderade på vad det egentligen va hon ville ha. Var det en kaffe med mjölk, en kaffe med varm mjölk eller ville hon verkligen ha en caffe latte med mjölk? Då blir det inte mycket kaffe kvar kan jag ju lova. Då kan man lika gärna hålla sig till choklad eller nåt.

Hur som helst så fick mamman sin "kaffe" och hon verkade nöjd med tillvaron. Vem är då jag att dömma?! Själv håller jag mig till Capuccino eller gammalt hederligt bryggkaffe (med en skvätt mjölk i).

PS Ungen var faktiskt ganska söt och tyst. Bara fem månader gammal DS

Vad krävs för att få kallas en äkta man i dagens samhälle? Jag kan (nästan) garantera dig att alla förslag du har är fel. Nedan följer en lista på saker som krävs av en riktig man på 2000-talet.

• Kissat på ett elstängsel
• Retat en militant feminist
• Hoppat fallskärm utan fallskärm
• Använt ett äkta utedass
• Cyklat baklänges i nerför en brant backe
• Kört bil snabbt och blundat
• Dansat med en kvinna
• Moonat i TV
• Smitit förbi både vakter och lång kö till hipp innekrog
• Kastat hästskit på en förbipasserande bil

Nu kan du ju själv räkna ut om du är en riktig man eller inte. Själv kom jag upp i 5/10, vilka fem var var avslöjar jag inte! Är dock nöjd med resultatet och tyckte inte det var så pjåkigt för att vara mig. Har jag oanade talanger??? Är du kvinna och har en liknande lista mottages den tacksamt så vi kan få lite jämdställdhet här på bloggen ;)

Idag har jag varit på tågresa. Kanske inte någon resa att tala om utan snarare en pendling till och från ett köpcentrum. Hur som helst så var det på tåget den första irriterande saken uppdagade sig.

Vi åker en station och tågmästaren säger i högtalaren "Första station, Natoinaltheatret". Det var väl inget med det men när vi sen kom till nästa station sa han återigen "Första station, Oslo S". HALLÅ!!! Vi har redan varit på första stationen efter starten. Man kan inte komma till första station två gånger på raken. Jodå... i Norge kan man det och inte bara två gånger utan varje station var tydligen den första. Jag hade sådan god lust att gå fram till förarhytten  och skrika honom ljudligt i örat:

- NÄSTA heter det, INTE första!

På något underligt sätt klarade jag mig utan psykiska men hela vägen fram och tillbaka. Dessvärre hinner jag inte så mycket mer än komma innanför dörren och sätta mig i soffan innan nästa mycket irriterande sak visar sig.

På TV går det ett program som heter "Bygg och bedrag" (eller som vi kallar det i hushållet "Drømmen blir knust")
Detta program handlar om familjer som blivit utsatta för oseriösa hantverkare och pga detta nu inte längre har känliga hus att bo i. Programmets uppgift är att hjälpa dessa människor att återställa huset igen med hjälp av proffisionella hantverkare. Allt börjar med ett litet inslag där teamet går igenom huset och sedan konstaterar att det är en massa som måste göras. Sedan skall programledaren informera familjen om att de ska hjälpa dem med återbyggnaden.

Vad tror ni frun i hushållet gör när programledaren informerar om detta??? Hon ställer sig och stortjuter!!! Vad hade hon väntat sig undrar ju jag... Hon har ringt in till ett tvprogram där de hjälper fol att återuppbygga sina hus. Tvteamet har kommit dit, tittat, filmat osv. Vad skulle programledaren sen säga?

- Nej, tyvärr, det var inte så illa som du sa. Vi kommer inte att hjälpa er.

Jag lider stort med denna stackars kvinna. Tänk er själva i kassan på ICA när hon ska betala.

Kassörskan: Det blir 275,50:-
Kvinnan: VA, ska jag betala också? *stortjuter*

Var finns verklighetsuppfattningen och framför allt det logiska tänkandet hos denna kvinna???

Även om det nu blev lite mycket negativt här så fanns det i alla fall en liten ljusglimt med dagen. På en av stationerna som vi gick av på hade de självlysande rulltrappor som dessutom automatiskt växlade färg. Hysteriskt roligt enligt mig som är så fruktansvärt barnslig!

Märk väl de svenska färgerna som råkade

komma upp precis när jag fotade ;)

Det är mycket äldre damer som figurerar i min blogg just nu märker jag. Men vad ska jag göra. De verkar vara överallt ju...

Hur som helst så träffade jag igår en mycket trevlig äldre dam. Hon stod framför mig i kön på cafét och hon led uppenbarligen av beslutsångest. (Något jag delar med henne). Hon velade ett bra tag och bytte beställning ett antal gånger. Till sist vände hon sig om till mig och sa:

- Den unge mannen kan få gå före om han vill

Jag hängde inte riktigt med i svängarna. Det är inte det vanligaste man brukar få höra från dessa damer utan det är snarare "dagens ungdom", "fy", "ett sånt sätt" osv. När jag i alla fall hade förstått innebörden av det hon sagt, blev jag så glad att jag log ett litet fånigt leende och t.om. kostade på mig en liten bock. Då jag kom tillbaka upp efter min bock såg jag att damen log tillbaka och jag hörde ett litet fnitter.

När jag sedan satt och drack min kaffe så funderade jag lite på hur damen hade varit som ung. Det kommer jag väl aldrig att få veta men en liten tant som jag aldrig glömmer kommer hon i alla fall alltid att vara.

Jag träffar Moraltanten på ett fik inte så långt ifrån Vigelands muséum. Hon sitter i sin stora varma kappen och hennes hemmastickade hatt ligger prydligt ihopvikt på bordet framför henne. Handväskan (som hon ärv av sin mormors mor) håller hon som ett litet barn i famnen. Kaffet kommer in och vi börjar intervjun.

Jag: Du har alltså varit och besökt Vigelandmuséet idag?

M.T: Ja, det stämmer. Det var fruktansvärt!

Jag: Jasså?

M.T: Att få kalla en sådan plats för muséum. Muséum skall vara berikande och vackra platser.

Jag: Nu förstår jag inte riktigt...

M.T: Det första som möter mig efter entren är ett kyssande par. Inte statyer utan två levande människor som står med tungorna nere i varandras halsar. Jag blev så knäsvag att jag blev tvungen att sätta mig ner och ta mig för hjärtat.

Jag: Men det är ju inte riktigt muséets ansvar att kolla upp vad besökarna gör.

M.T: Det borde det vara. Bete sig på ett sådant sätt på offentlig plats.

Jag: Om vi återgår till utställning. Vad anser du om Vigelands statyer?

M.T: Statyer... Statyer. Ska det där kallas konst. PORNOGRAFI är vad jag skulle kalla det!

Jag: Nu överdriver du väl en aning?

M.T: Inte alls. Det är nakna kroppar överallt. Kvinnor, män, barn allt i en enda röra.

Jag: Men det är ju det som är hans signum.

M.T: Men det är väldigt ofördelaktiga ställningar han har placerat dem i. På en staty är det ett par som brottas. En kvinna och en man. Mannen håller kvinnan i skapet och hennes ansikte är placerat rätt framför hans kön. Ska vi vanliga människor tvingas se på sådant?

Jag: Det är ju högt frivilligt om man vill gå dit eller inte.

M:T: Museum skall vara för alla och det anser jag inte att det här är. Ta bara hans välkända Monolit. Ormgrop på höjden är vad jag kallar det.

Intervjun fortsätter i samma stil ända tills jag ger upp och bestämmer mig för att tacka för att hon delade sin dyrbara tid med mig. Hon ler och säger att det var ett nöje. Hon reser sig upp, knäpper omsorgsfullt kappan och tar till sist på sig mössan. Hon tittar en stund på mig innan hon lämnar fiket. Hon ger mig en liten busig blinkning med ena ögat och säger:

-Nu bär det av em till gubben.

Jag sitter ensam kvar och funderar på vad det där sista egentligen handlade om.

Det verkar som om kommenteringen här på sidan har stagnerat en aning. Kanske skulle jag göra som dessa två sprudlande flickor och börja videoblogga. (Inte för att jag vet hur man gör...men ändå).

Det här är i alla fall Tina och Betina. De går i 10:e klass på Smestad ungdomsskola. I dag ska de prata om "Ansvar". Ett mycket viktigt ämne i den åldern vilket dessa två fina flickor har förstått.

I morse på morgonpromenaden var det gråmulet väder och regnet låg i luften. Plötsligt möter jag en högerstyrd bil och ett sting av saknad känns i kroppen. Nu är det kanske inte så allvarligt som det låter men ändå. Det hela handlar om min tid som tidningsbud.

Att åka hemifrån 01:30 varje natt, sex dagar i veckan, är kanske inte det allra roligaste. Att det dessutom är 3½ mil för att bara komma till jobbet gjorde ju inte saken bättre. Trots det så finns det så mycket annat jag saknar. Syrran jobbade tex på samma jobb och varje natt klockan 02:00 träffades vi hemma hos henne och drack kaffe innan vi drog ner till uppsamlingsplatsen.

Saknar även min underbara bil Edith. Hon tog mig fram i snö, vind, regn och ljumma vårkvällar. Tillsammans hade vi mycket roligt såsom dikeskörning, skrapning av staket, nerkörning av postlådor och så var det ju givetvis den där gången när vi höll på att krocka med en snutbil i rondellen.... *skrattar högt för mig själv*

Hur som helst så saknar jag detta jobbet. Nattjobb, ensamt, kallt? Ja, det må hända att det är alla tre men det var i alla fall ett jobb som passade mig ganska bra.


En tidning någon? Jag har lite dryga 500                                                      Edith, min lilla pärla

Tydligen så finns det konstiga personer som säger att de vill se mer bilder på mig här i bloggen. För att försöka göra dem till lags gjorde jag den här lilla filmsnutten.

Hoppas det faller herrskapet i smaken och är det något ni undrar över så är det som vanligt fritt fram att fråga ;)

Det verkar som om alla som jag omger mig med har fått för sig att börja träna. Själv anser jag att dtta är något helt onaturligt och farligt. trots detta har jag ett antal gånger under livets lopp blivit meddragen till olika gym. Det börjar alltid bra och jag försöker att vara så hurtig och duktig jag bara kan. Allt som oftast ballar det dock ut totalt och resultatet av flertalet pass kan skådas här nedan...

Men ibland så är jag nästan seriös också. Har gått igenom alla maskiner på de gymmen jag varit på, åtminstonde en gång. men inte blev det några muskler på mig för det. Jag får väl fortsätta med mitt slöa levnadssätt och hoppas på att de allt för många extrakilona håller sig på långt avstånd ett tag till!

Är inte arg eller psykotisk även om det ser så ut

Eftersom jag var ensam hemma ikväll tänkte jag att jag skulle lyxa till det med lite barnmat. Barnmat kanske är att ta i men pannkakor är barbsligt gott :)

För er som inte har en aning om hur man gör pannkakor (tyvärr vet jag några som inte kan) kommer här en liten snabb förklaring.

2 ägg
2 dl mjöl
4 dl mjölk
2 msk smör
en nypa salt
ev en nypa socker/bakpulver
















Smält smöret i en stekpanna. Blanda samman de övriga ingredienserna i en skål. Häll till sist i det smälta smöret. Smeten skall se ut som på bilden.


















Stek tillsist pannkakorna på medlhög värme tills de har fått önskad färg. En riktig pannkaksbakare vänder sina pannkakor i luften. Försök gärna ;)

Servera de nygräddade pannkakorna med tex sylt, grädde, glass, socker eller sirap. Pannkakorna kan även med fördel fyllas med någon form av mer matig fyllning och göras till crêpes.

Finns det några udda begravningsplatser? Kanske inte just i den bemärkelsen du nu sitter och tänker på, men nog finns de alltid. Jag tänkte redogöra lite för tre stycken av dem.

Otränad och Ouppvärmd. Iklädd långkalsonger och jeans sprang jag 100m på en grusgång bara för att kolla ungefär vilken tid jag låg på. Resultatet 12.90 är jag mer än nöjd med. Jag hade räknat med en tid någonstans runt 13.50.

Just 12.90 är väl ingen supertid men med bättre förutsättningar, och framför allt ett par startblock, kan man kanske lyckas pressa tiden ner mot 11 blankt. Jag ska i alla fall göra fler försök och dessutom försöka hitta ett ställe där jag åtminstonde kan springa på asfalt.

Det är inet riktigt min stil att skryta såhär men är faktiskt stolt över mig själv. Har inte sprungit kort distans sedan jag var 16 år :) Har faktiskt inte sprungit något alls sedan den åldern. framtida resultat kommer givetvis att publiceras här på bloggen så håll utkik om du är nyfiken.

Låter det inte vackert så säg. Nu är det så att det inte bara låter vackert utan även är vackert. Om ni kommer ihåg den stackars utmobbade bläsanden (läs här) så har allt nu fått ett lyckligt slut. Idag såg jag honom tillsammans med en annan and...en kniphane!!! Inte bara nog med att det är två olika arter... det är dessutom två hanar. Jag har forskat i saken och NEJ bläsanden är ingen kniphona utan verkligen en bläsandshane. Han har inte gula ögon och en tydlig bläs mellan ögonen... Alltså ingen kniphona. Så det så!

Nu får vi väl se hur detta äktenskapet utvecklar sig. De verkade lyckliga i alla fall och jag ska komma med uppdateringar om det händer något vidare i den lilla anddammen.

De två förälskade. Må det gå dem väl.

* 1 st Vinglas
* 1 st Norsk flagga

Kanske inte mycket till inlägg och kanske inte mycket till fynd men det var alltid något. Flaggan hänger numer på vår nordiska vägg. Äntligen har vi lyckats få tag i de tre flaggorna vi ville ha. Danmark och Island får känna sig utanför för dem har vi ingen anknytning till (just nu i alla fall).

 

Nu blir det snart thaigryta till middag och lördagen avrundas med en lugn stund i soffan med lite gotterier. En helt skön, slapp och underbar lördag med andra ord.

 

Nu kanske du tror att du ska få lite smaskiga detaljer så här på lördagsmorgonen... och det kanske du har helt rätt i...

Nej då, några sådana detaljer ska det inte bli. Jag ville bara berätta att jag i morse blev väckt av en liten tornado hund som for upp och ner i sängen. Ena gången kom han med någon leksak för att sedan försvinna ner lika snabbt igen. Sen kom han upp och attakerade täcket etc...

Han är verkligen söt när han försöker få uppmärksamhet. Gnyr lite, morrar lite osv. Men tidigt en lördagsmorgon vill man ha en aning mildare väckning kan jag garantera :)

I övrigt idag så blir det ännu fler loppmarknader. förra helgen införskaffades ju ett par skridskor och troligtvis så kommer det något inlägg senare ikväll om det som inhandlats under dagen.

Idag var det äntligen dags. Målet var uppnått. Som ni kanske vet så har jag försökt att bli riktig stamgäst på ett café här i byen. Idag fick jag ett kvitto på att jag lyckats. Jag behövde inte göra någon beställning utan mannen i kassan förekom mig med att säga:

- En enkel cappucino, va?

Jag blev så glad att jag bara nickade och gav ifrån mig ett litet fånigt skratt.

Det var så lite som krävdes och det kom vid precis rätt ögonblick. Jag hade lyckats med mitt mål och dagen var räddad. jag hade äntligen lyckats bli stamkund och det var tom hos någon som verkade glad åt att se mig regelbundet.

Kommer ni någon gång till Oslo så MÅSTE ni (ja, känn er tvingade) besöka Kafé Caffé. Titta in på deras hemsida www.kafecaffe.no så får ni se själva. De har Oslos godaste kaffe och är dessutom inte särskilt dyra!

"Om man öppnar ögonen och det är alldeles svart, då är man medvetslös!"

 

Och glöm för allt i världen inte att använda kondom... se bara vad som kan hända

Idag var vädret som förbytt mot gårdagen. 5 plusgrader och en regntung himmel istället för 2 minus och frostkreationer. Inte var jag ledsen för det utan jag knallade glatt iväg på morgonpromenaden med hunden. I dammen några hunda meter härifrån fick jag se något märkligt. Gräsänderna förde ett fasligt liv och jag stannad för att kolla upp vad som hände. Då fick jag se en liten stackars fågel som ligger och guppar i en ring av gräsänder. Vi snackar alltså organiserad mobbning av en stackars bläsand. När jag satte mig ner vid vattenkanten kom gräsänderna fram till mig och den stackars bläsanden tog snabbt till flykten. Tyckte riktigt synd om honom. Ensam, övergiven och mobbad av ett gäng gräsänder.

Nu får vi hoppas att han tar sig igenom detta helskinnad och på något sätt kan återförrenas med sin egen flock och art.

Sådär ja. Nu var brödet nybakat och soppan står på spisen. Jag är sjukligt förtjust i soppor av alla de slag och framför allt nu när hösten har gjort sitt intåg med stora kliv. Med nybakta brödbullar till så är middagen komplett...nästan. Lite trevligt sällskap är ju aldrig fel till maten...

...och en trevlig film på TV och något gott efteråt och... Nej, nu slutar jag. Jag är en enkel människa som nöjer mig med soppa bullar och sällskap. Så enkelt är det. Men har du någon present eller överraskning på lur så är jag sällan sen att tacka ja till den ;)

... eller finländare som de tydligen föredrar att kallas. Hade jag haft en enda liten gnutta av den tåligheten så hade jag varit överlycklig. När det börjar krypa ner mot +10 grader så åker mössa och halsduk på ;)

+15	Spanjorerna tar på sig mössa, vinterjacka och handskar
	Finnländarna solar
+10	Fransmännen försöker förgäves  att starta centralvärmen i sina hus
	Finnländarna planterar blommor i trädgården
+5	Italienska bilar vägrar starta
	Finländarna cruisar i cab
+/-0	Destillerat vatten fryser
	Vattnet i Vandaån blir lite tjockare
-5	Folk i Kalifornien håller på att förfrysa
	Finländarna grillar den sista korven före vintern
-10	Engelsmännen sätter på värmen i sina hus
	Finländarna tar på sig en långärmad tröja
-20	Australianerna flyr från Mallorca
	Finländarna slutar fira midsommar,hösten har kommit
-30	Folk i Grekland dör av kyla
	Finländarna börjar torka tvätt inomhus
-40	Paris krackelerar av kylan
	Finländarna köar vid korvkiosken
-50	Isbjörnarna börjar evakuera nordpolen
	Finska armén skjuter upp vinteröverlevnadskursen i väntan på vinterväder
-60	Korvatunturi (där jultomten bor) förfryser
	Finländarna hyr video och stannar inne
-70	Den falske jultomten flyttar söderut.
	Finländarna blir frusterade eftersom det inte går att lagra kossu (koskenkorva)
	utomhus. Finska armén drar ut på vineröverlevnadskurs
-183	Mikroberna i maten överlever inte
	De finska korna klagar över att mjölkarnas händer känns kalla
-273	All atombaserad rörelse stannar
	Finländarna börjar och säga till varandra "Du, vad kallt det känns ute idag"

Jag hatar att erkänna det men idag sa jag något till mig själv som jag aldrig trodde jag skulle säga. Det var 2 minusgrader ute men hunden måste ju ut ändå. På med långkalsonger, underställströja, mössa, halsduk och vantar. Påpälsad upp till öronen for vi ut genom dörren och startade dagen med en lång promenad. Plötsligt ser jag det... det är frost. Det konstiga är att jag inte (som jag brukar) säger usch och tvi, utan istället säger jag "Åå, vad vackert"!

Ja, jag tyckte frosten var vacker. Jag som är en av största motståndarna till allt vad snö, frost, is och kyla heter. Trots detta kunde jag ändra mig (men antagligen bara för idag). På hemvägen kom jag tom på mig själv med att gnola lite lätt på julsånger...

Mamma Maffian är det värsta påfundet under det här årtiondet. En gång i veckan träffas de och väller in på något café. Barnvagnar, snorungar och mentalt eftersatta mammor. Det första de gör är att möblera om hela fikarummet så de kan sitta och glo på varandra samtidigt som de har koll på sina barnvagnar.

 

Sen ska det beställas! Pedagogiska som de ska vara, ska ju givetvis ungarna beställa själva. Att detta innebär en funderingstid på tio minuter som sedan ändå följs av två byten, bryr de sig inte om. När alla så väl har fått sina beställningar börjar ungarna springa omkring och skrika som galningar. Alla lösa föremål används som leksaker och hamnar lite varstans. Det kladdas på kakdisken med flottiga händer och det rivs ner blommor. Vart tog pedagogiken vägen?

 

Mödrarna är helt förslappade och bryr sig inte för fem öre. Skulle en annan mot förmodan råka säga till de små änglarna får man en dödsföraktande blick från ALLA mammorna. När de runt lunchtid känner sig klara, reser de sig upp och går. Att det står porslin kvar på borden och att de ligger saker i hela lokalen bekymrar dem inte.

 

Detta måste få ett stopp...

 

På begäran av en vän kommer här ett inlägg om en av mina okända hobbyer.

Den här gången tänkte jag ta upp "Guppyodling". Ja, du hörde rätt... "Guppyodling". Jag har nämligen odlat guppyfiskar och en seriös uppfödare var jag. Mitt avelsmål var att odla fram en lila guppy. Jag var tom medlem i Svenska Guppysällskapet. (Jag har medlemskort som bevis).

Ett av guppyakvarierna

 

Förutom min lilla guppyavel så sysslade jag även med vildguppy. Endler heter de visst. En liten tråkig fisk utan särskilt mycket färg, men som är föregångaren till vår dags guppy. Roligare när man kan få äkta råvara istället för något redan sönderavlat.


Som om det inte räckte med dessa två avelsprojekt. Nejdå, jag avlade givetvis även en del på kampfiskar, vilket inte var det lättaste. Att odla kampisk kräver en hel del tillsyn och arbete. Det är timing in i minsta detalj och mycket förberedelser. Jag fick en faslig massa yngel flera gånger men inget ville överleva. jag fattade aldrig riktigt vad det var som var felet tyvärr.

Kampfiskhane i väntan på honan

Någon lila guppy eller vuxen kampfisk blev det aldrig och så småningom så rann allt ut i sanden. Kanske är det dags att återuppta denna bortglömda hobby återigen. Finns det möjlighet att lyckas den här gången? Målen var ju ganska högt ställda med utställningsplaner och alllt. Ja, jag vet att det låter nördigt... men jag tyckte det var ganska roligt!

Kom på att jag såg ett program på TV för några månader sen som handlade om sönderavling av hundar. Jag tänkte jag skulle dela med mig lite av vad detta har inneburit för hunden genom åren. Mestadels är det bara bilder där du själv kan se skillnaden. Vill du se programet i sin helhet kan du gå in Dogs Pedigree Exposed

Bulldog sent 1800-tal                       Bulldog idag

Nedan: Bulldogens ansiktsutveckling

 

 

 

Basset

 

 

Bullterrier 1880                               Bullterrier idag

 

 

Högst upp: Tax i slutet av 1800-talet

Längst ner: Tax idag

 

 

Mops idag                                  Mops 1880

 

 

Schäfer 1875                                   Schäfer idag

 

 

Rhodesian Ridgeback är ett typexempel på människans fåfänga. Ridgen på ryggen är egentligen ett genetiskt fel orsakat av "Dermoid sinus" som är en missbildning i huden. Detta kan i värsta fall leda till inflamerade, elakartade cystor, vilket gör att hunden måste tas bort. Trots detta avlas det på detta genetiska fel. Ridgen är rasens signum och hundar utan den avlivas ofta. Med andra ord sparar man de defekta och avlivar de friska.

Exakt klockan 08:00 slogs de små melerade upp. Hjärnan tyckte tydligen att det var dags att möta den nya dagen men som vanligt protesterade resten av kroppen kraftigt. Trots det kom jag så småningom upp och kom igång riktigt bra. Direkt ut på en promenad med hunden, hem och diska,plocka undan, dammsuga och nu tillsist det välförtjänta kaffet. Tror man kan ha en sämre start på dagen vilket borde betyda att resterande timmar idag ockå blir bra. Om inte annat är det ju tisdag... och ni som känner mig eller följer bloggen vet vad som händer på tisdagar klockan 15:00 ;)

Jag har vaknat upp jämte värre trynen ;)

Ett gamalt grupparbete som vi gjorde i Svenska B våren 2005. Kanske inte den mest intelligenta historien, men ett försök att göra undervisningen om ortsnamn i Sverige lite roligare. Alla namnen existerar på riktigt (se karta).

 

En gång för längesedan i den lilla byn Bockträsk, bodde Eskil. Han bodde i den egenhändigt snickrade timmerstugan som hade utsikst över sjön Trekanten. Eskil var mycket förtjust i Eva-Lena från grannbyn Pungpinan. Hans förtjusning hade gått så långt att han hade friat till henne. Nu skulle det bli bröllop av i den lilla fäboden på Luderbygget.

 

Släkt och vänner från hela landet var inbjudna. Det var Perssons från Kråkångersnoret, Nillssons från Snopptorp, Moster Hilda från Stjärtnäs och lillasyster Lisa från Mensträsk. Dessvärre var det inte många som kom eftersom storbonden Erik samtidigt ingick äktenskap i Kåtakyrkan. Bemanningen bestod därför av brudparet, prästen och Fyll-Ragnar. Fyll-Ragnar hade de hittat på väg till kyrkan i en busskur på bögholmen. Efter utlovande av två öl hade Ragnar gått med på att vara vittne.

 

Trots det stora manfallet blev vigseln lyckad. Nu väntade smekmånaden som skulle tillbringas på Satsfjället.

Nio månader senare föddes Augustin på BB i Museröd. Stugan vid trekanten blev nu för liten och istället flyttade de in till stan Porrarp. Och så vitt vi vet, lever de fortfarande lyckliga i sitt hus på Ollongränd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag regnar det... och regnar... och regnar. Hela dagen har varit jämnmulen och gråtråkig. Inte ens en vettig promenad med hunden har jag fått till. Det är bara att låsa in sig inomhus och hoppas på det bästa. I väntan på det bästa ska jag äta linssoppa och nybakta franskbrödbullar. Inte fy skam. Kanske kommer man på bättre humör då.

Igår däremot var det solsken hela dagen. Lång promenad med hunden innan det bar av till loppmarknaden som var upprättad i skolan tvärs över gatan. Som vanligt var det mycket skit (på ren svenska) men jag lyckades hitta något som fångade mitt intresse. Ett par skridskor låg ute på skolgården och såg övergivna ut. jag funderade på om jag skulle förbarma mig över dem och gjorde så ett försög till köpslagning. Priset var 75:- prutat och klart men det tyckte jag var lite dyrt. (Glöm inte att jag är smålänning upp till knäna). Jag sa att jag egentligen inte behövde dem men att jag skulle gå en sväng och fundera på det. helt plötsligt skönk då det färdigprutade priset till 50:-. Kanske behövde jag dem verkligen om priset var lägre. Jag vet inte om det var för att försäljaren var så skrattretande eller om det var för att priset var bra som jag köpte dem. Nu ligger de dock i hallen och väntar på att få göra små piruetter (eller nåt). Dessvärre tror jag att det är min rumpa som kommer att ha mest kontakt med isen... :(

Nej, det är inte jag! Men det finns en viss risk för att jag

kommer se ungefär likadan ut första gången på isen.

Allt som oftast besöker vi väl alla ett storköp av någon sort. Så även jag (tro det eller ej). Nu senast funderade jag lite över storköpets offentliga toaletter.

Eftersom det oftast är riktigt kris när man bestämmer sig för att uppsöka detta hemlighus, kan man ge sig på att alla de små båsen är upptagna. Att ställa sig vid en urinoar är HELT uteslutet. Av denna enkla anledning använder jag emellanåt handikaptoaletten istället. Den är stor, rymmlig, ofta ledig och privat. Varför inte. Låter ju som en ren dröm med tanke på de andra små båsen. Mina funderingar den här gång gällde handikap. Vad skulle jag göra om någon haffade mig när jag kom ut från handikapptoaletten och med en myndig röst sa:

- Jasså, vad har du för handikap då eftersom du behagar nyttja den toaletten?

Troligtvis skulle jag bara titta ner i marken och fortsätta därifrån men det hade ju varit dumt. Jag har kommit på att jag i fortsättningen (om det skulle inträffa) ska svara:

- Jag har klaustrofobi. Det är faktiskt också ett form av handikap och de små båsen på den vanliga toaletten ger mig cellskräck.

Nyss hemkommen från morgonpromenaden med hunden och jag är mycket förbryllad.
På rundan som tar ca 45 min, hittade jag inte mindre än 9 st nappar som låg slängde lite varstans. Vi snackar alltså 9 stackars barn som förlorat sin käraste ägodel utan att föräldrarna har märkt det. Hur är detta över huvudtaget möjligt? Den enda slutsatsen jag kunde komma fram till ser du här nedan. Har du någon annan förklaring så är jag idel öra...

Idag är det exakt två månader sedan jag körde över norska gränsen för första gången. Då höll bilen fortfarande ihop, det var sommar och alla bekymmer var som bortflugna. Inte för att jag har så mycket bekymmer nu heller men bilen och sommaren är borta. Har trivts förvånansvärt bra här i huvudstaden, jag som egentligen är jord för lantlivet och skit under naglarna. Hur som helst så kommer det bli många fler månader och troligtvis även år här. Kom och hälsa på om ni inte har något annat för er vet ja...

Nu har jag äntligen lyckats skaffa bevis på min skönspelande violinist. Om ni mot förmodan har missat tidigare inlägg om denne man så kan ni kika på inlägget "Igår såg jag honom..." och på "Gatumusikanter".

Dessvärre är det sämsta tänkbara kvalitet på filmen och eftersom det var lite tidspress inblandat så blev det väl inte ett av hans bästa stycken. Men tro mig... Mannen kan spela! Ska försöka filma ytterligare en gång med bättre kvalitet (förhoppningsvis) och ett roligare musikstycke.

Igår var jag ute på stan en snabbis. Men under den tiden hann jag se två exempel på saker som skulle gjort mig rädd om jag hade dem i hemmet. Det första var en ljuskrona som hängde i taket på fiket vi besökte. Någon hade kommit på ett bra återanvändningsområde för de där orientaliska mattorna de köpte 1981 på semester i Tunisen. VEDERVÄRDIGT!

 

Dagens andra chock kom när vi passerade ett skyltfönster. Jag vände blicken in mot butiken och möttes av denna "varelse". Tänk er själva att vakna upp mitt i natten och ligga öga mot öga med en gigantisk svart pingvin... Hur tänker folk när de köper en sådan? "Nähä älskling. Om vi skulle sätta en svart, överdimensionerad pingvin i tamburen. Det skulle nog välkomna gästerna".

För en tid sedan hade jag lite tråkigt och fick för mig att utföra ett litet experiment. Det hela gick ut på att koka ett ägg i 6 timmar för att se vad som händer. Resultatet var till stort nöje och kan beskådas länst ner i inlägget.

Dagen efter utökades experimentet ytterligare. Först kokades ett ägg i 6 timmar och därefter omkokning ytterligare 8 timmar. Skillnaden mellan ett ägg som kokats 6 timmar och ett som kokats 14 timmar är marginell. Enda egentliga skillnaden är att det långkokta ägget suger upp en aning mer vätska och blir därmed större. (vilken logisk slutsats). Jag ska dock bespara er bildena på detta ägg då jag kan tänka mig att det kan verka stötande av vissa personer.

Ägg kokat i 6 timmar

Detta är namnet på en norsk Tv-serie som visas på SVT1. Bara det är för mig skrattretande... Programet handlar i alla fall om udda människor (puckon) som valt att bosätta sig mitt ute i ödemarken på någon liten ö eller fjällstopp. Nu senast handlade det om en familj som bodde längst ut på en fjällskant. Det var mor, far och deras lilla dotter. De enda lekkamraterna hon hade var gårdens alla djur. Så dog en höna en gång och de skulle ha begravning...
(ordagrant citerat)

Intervjuare: "Vilka var det som var med på begravningen då?"
Flickan: "Det var jag, mor, far, Christian (tupp) och några andra hönor."

Ursäkta, men jag satte kaffet i vrångstrupen och skrattade hysteriskt där jag satt i soffan. Vet inte om jag någonstans också tyckte lite synd om den stackars flickan.

Till mitt försvar måste jag bara säga att en söndagsmorgon klockan tio en söndagsmorgon finns det int så mycket annat att titta på. Det är antingen barnprogram, helgmålsbön eller Där ingen skulle tro att någon kunde bo. Så det så!

Det regnade i lördags och var allmänt grått. Ett besök på IKEA piggade dock upp en aning. Tanken var att vi skulle hitta en madrass men som vanligt så blev det lite mer än så ;)

Vi började dock vårat besök med en fika. Konstigt nog så tycker jag om IKEAs prinsessbakelser. Jag som annars brukar rata allt vad prinsesstårta heter. För mycket grädde för min smak. Genom fönstret syntes den gråa och mulna höstdagen (Notera vattendropparna på fönsterrrutan.)



Cirka 2½ timme senare hade vi betalat våra varor och lyckats packa in allt i bilen. Jag var förundrad över hur stor den lilla bilen faktiskt kunde bli. Vi fick in en garderob, en hylla, en madrass, två förvaringslådor samt en drös med andra småsaker. Nu bar det av hemåt för en trevlig kväll med "skruv & fix" á la IKEA.

Det var lite ont om plats i lägenheten till att börja med men finns det hjärterum så finns det... ja ni vet själva. Så här såg det i alla fall ut under konstruktionens gång.

Alla ni som känner mig någorlunda vet att jag hyser stor skräck för stora fåglar. Framför allt då ankor, svanar och CANADAGÄSS! De hatar mig lika mycket som jag yatar dem och de tar varenda tillfälle de får till att skrämma skiten ur mig. Med uppspärrade vingar och ett väsande som låter rabiessmittat attackerar de.

Nu var det så att för 1½ månad sedan så var jag ute med hunden och tänkte gå en liten tur runt dammen här i närheten. Det kunde jag ju bara glömma för när vi kommit halvvägs så stod där två Canadagäss och blängde på oss. Hunden är inte rädd av sig så han började springa emot dem. Det skulle han inte ha gjort. Någon lekkamrat var de inte ute efter precis. istället började de flaxa med vingarna och väsa. Gissa om jag vände om snabbt!

Nu har det som sagt gått ganska lång tid och jag har inte sett till gässen en enda gång när jag av någon anledning har gått förbi dammen. Tills idag... Meningen var att jag skulle avsluta vår morgonpromenad med ett varv runt dammen och då fick jag se dem. De är välorganiserade, välutbildade, välunderrättade och framför allt en hel armé. De vet vart jag bor och de är på väg till min trapp. Hunden lilla utspel och min skräck utlöste väl något hos de båda andra gässen, vilket i sin tur gjorde att de var tvungna att starta krig emot oss. Titta bara på deras onda ögon...

Illa kvickt vände jag stegen åt andra hållet och om sanningen ska fram så småsprang jag nog en aning. Hunden forstod ingenting utan fortsatte glatt vifta på svansen. Det måste vara skönt att leva utan vetskapen om att de stora andfåglarna planerar att ta över vår planet.

Igår var jag som jag tidigare sagt i Sverige. Vi hade fått låna en bil och meningen var att vi skulle fylla på förråden lite hemma. Vi åkte till det stora köpcentret precis efter gränsen, där vi parkerade den lilla pärlan. Sen bar det av in bland affärer och människor. Det första jag såg när jag kom in var "Gottebiten" men det återkommer jag till senare ;)

Min första shock fick jag när vi var inne på Rusta. Se bilden nedan så kanske ni förstår varför...

Ja, det är sant. Den 2:e oktober år 2009 har de redan börjat sälja julpynt och annat julbröte på Rusta. Är det bara jag som tycker att det här med julhandeln har gått bara en aning för långt? Kanske borde vi börja sälja påskägg direkt efter jul? Det hade varit något att köpa på mellandagsrean! Jag menar... hur ska folk annars hinna i dagens stressade samhälle?

 

Nåväl. När chocken lagt sig fortsatte vi dagen med en trevlig lunch. jag fick min älskade fisk och var mätt, glad och belåten när vi gick ifrån restauragen. Nu väntade det jag varit spänd på hela dagen. "GOTTEBITEN"! För er som inte vet om det så kan jag nämna att Gottebiten är en enorm godisbutik med allt mellan himmel och jord. Dessutom är det fruktansvärt billigt för oss norrmän att handla där. Jämför hektopriset:

1 hg = 19,90 NOK (ca 24 sek)

1 hg = 7,90 SEK (Gottebiten)

Så till en tredjedel av priset kan man alltså köpa sig fördärvad. Det var segt, salt, surt, choklad, läsk, chips, hårda karameller m.m En liten bild av affären lyckades jag få men man ser inte storleken så vidare bra. men håll till godo.

 

Jag riktigt hörde hur Karius och Baktius jublade i munnen på mig när jag gick omkring och plockade. Efter ca 30 minuter och några hundralappar fattigare kom vi oss så ut ur butiken. Jag har aldrig köpt så mycket godis på en och samma gång och nu gäller det ju att ha självbehärskning nog att spara lite på alla gotter. Lättare sagt än gjort!

 

Vår sista anhalt var mataffären för att få med oss något vettigt hem till storstan. Det började riktigt bra och vi var duktiga med att kolla priser, planera etc. Men plötsligt slog det slint totalt. Jag såg den största sockerpåse jag någonsin sett. 10 kg rent strösocker. Nu inte bara jublade Karius och baktius, de sköt salut och sjöng glädjesånger och var helt vilda. Dessvärre var jag tvungen att grusa deras lycka då jag bestämde mig för att säcken inte fick följa med hem. Men till er förtjusning (hoppas jag) hann jag ta en bild av jättesäcken där den jämförs med en normalstor kryddburk.

 

Inte så illa va?! Ha denna säck i åtanke nästa gång någon kommer och frågar om de får låna en kopp socker och jag garanterar dig att du får ett gott skratt.

 

Dagen började lida mot sitt slut och det var dags att åka hem. Resan hem gick smärtfritt och kvällen gled förbi framför Tv:n. En lyckad dag med relativt lyckade inköp tycker jag allt att det blev ändå.

Idag blir det en liten dagstripp till gamla Sverige. Tänk att få återse fosterlandet (som känns SÅ avlägset). Lite shopping, mat etc kommer det att bli. Närmare beskrivning av dagen kommer troligtvis ikväll eller i morgon. Håll till godo med de gamla inläggen så länge och fortsätt gärna skicka kommentarer.

Sidans uppbyggnad beräknas vara färdig i början på nästa vecka om allt går som det ska. Kom gärna med förslag/idéer på utseendet.

En vän skulle skriva 200 ord om någoting han inte visste någonting om. Jag ville ju nte vara sämre så här kommer 250 ord om egentligen ingenting alls. Inte helt samma sak kanske... men ändå.

Tänk vad många människor det finns. Hur kommer alla överens? Kommer alla överens? Många människor ger många frågor och svar. Vilka är rätt? Finns det något svar som är rätt? Är rätt svar relaterat till personlighet eller finns rätt svar nedskrivet?

 

Många människor ger många svar. Vad är frågan? Finns det frågor eller är det omformulerade påståenden? Ett påstående kan vara en förklädd fråga. Hur vet man? Får man fråga eller ska man veta? Fanns frågan? Hur ska man annars kunna fråga? Ska man ta det för givet? Ska man strippa påståendet till en fråga? Vad blir frågan? Vad blir svaret på frågan?

 

Många människor ger många tankar. Vad tänker människan? Tänker hon på det hon blivit tillsagd, lärd eller tar hon egna initiativ? Att ta initiativ, vad är det? Hur gör man? Vad är initiativ? Har människan förmåga att ta initiativ eller gör hon bara vad som förväntas av henne? Vad är förväntning? Vems är förväntningarna? Hennes eller någon annans? Vem har bestämt vad som är förväntningar? Kan förväntningar vara krav?

 

Många människor ger många krav. På vem ställs kraven? Vem ställer kraven? Är kraven ett måste eller går det utan? Vad händer om krav inte existerar? Vet vi i så fall om det? Vad vet vi egentligen?

 

Många människor ger många frågor och krav. Frågor utan svar. Krav utan genomslag. Svaren är felaktiga och människan liten. Liten och okapabel till att själv göra och tänka. Vem gör och tänker åt henne?

 

Många människor ger många frågor. Obesvarade frågor.

 

Blev du något klokare? Tankar och frågeställningar diskuteras mer än gärna!

Givetvis en bild som inte har det minsta med texten att göra.

Varför göra det enkelt för sig?!