.

Igår blev det en bowlingtur tillsammans med goda vänner här i Oslo. Härmed utnämner jag mig själv till internationell bowlare. Låter det inte fint så säg... "Givetvis" vann jag men det var på håret ett tag och jag kände mig lite hotad...

Ikväll blir det middag här hemma tillsammans med ovanstående vänner. Det blir kantarellcrustader till förrätt, citronkyckling med ungsrostade grönsaker och dragonsås till huvudrätt samt Franks Citronkaka till efterrätt. Förhoppningsvis kommer det bilder samt uppdatering av middagen i morgon.

Ikväll är det för övrigt sista chansen för längdskidåkarna i OS. Herrarnas femmil skall avgöras och vi hoppas på ett riktigt trevligt slut. I annat fall hoppas vi på att Petter Northug INTE vinner... han får mer än gärna bli 4:a och precis utanför pallen ;)

"Me and me shoes are SO foxy..."

Igår fick vi en exklusiv rundvandring i Oslo Rådhus. En vandring som normalt sett enbart är avsedd för rådhusets anställda. Vi var med andra ord VIP. Sug på den ni ;)

Trots att det kanske låter lite pensionärsaktigt att gå på rundvandring i ett rådhus så var det mycket intressant. B.la. innehar Oslo Rådhus ett klockspel med inte mindre än 49 st klockor. På dessa klockor spelas det konsert varje onsdag och även på söndagar under sommaren. De har alltså en egen ringare som sitter i klocktornet.

Utöver vad bilderna visar så kan det även tilläggas att i den stora festsalen hålls varje år Nobels fredsprismiddag. Många "kändisar" har alltså trampat dess golv.

Välkomstkommitén

 

 

20 meter ner till golvet. endast ett litet knähögt räcke ivägen.

Här uppe har inte alla stått...

 

 

Härmed bevisas det att norrmän är dummare än svenskar.

Deras värmesystem är inte inställt på grader utan sommar/vinter.

Men inte ens det klarade de av. Titta vart pilen pekar...

Just det, den pekar på sommar och det är februari med -15...

Under morgonpromenaden idag hände det något hysteriskt roligt. Vi var i slutet på rundan när vi möts av en äldre dam (70+) med en liten ulltuss i ena änden på ett snöre. Givetvis får hundarna hälsa och under tiden börjar tanten prata med mig. Hon fann det mycket charmerande att jag var svensk och blev nästintill eld och lågor. Hon hade nämligen släktingar som bodde i Sverige (vart fattade jag aldrig men det lät norrländskt). Hon hade varit där och firat julen och längtade konstant tillbaka.

Jag förstod ganska snabbt att hon nog inte hade alla hästarna i stallet utan de flesta var nog på grönbete. Men hon var trevlig och hundarna busade på tillsammans. Hon fortsatte att pladdra på om vädret som hon var så trött på. hon tyckte minsann bättre om solsken och värme. Jag kunde ju inte mer än instämma med henne.

Efter dryga fem minuter tillsammans kommer det roliga. Jag känner att jag vill gå därifrån och börjar dra mig hemåt. jag kommer inte många centimeter innan jag hör hur tanten frågar om jag inte vill följa med hem till henne och dricka en kopp kaffe. Vad svarar man på en sådan fråga?! Ja, jag ville följa med henne för hon verkade uppenbarligen ensam. Nej, jag gjorde det inte av dels rädsla för vad gamla tanter kan göra med unga pojkar när de bjuder på kaffe och dels för att jag inte känner människan. Hon kanske har man, barn, barnbarn etc hemma, sinnestillståndet verkade ju inte vara det bästa...

Jag avböjde alltså i all ödmjukhet och önskade henne en trevlig dag. Vi får väl se om vi ses igen och bjuder hon även då på kaffe så kanske utslaget blir ett annat.

Jag trodde (nästan i alla fall) att vintern var på väg att släppa efter något. I helgen visade dock modern natur att hon inte alls tänkte ge mig någon vår. Snö, minusgrader, stormbyar etc avlöste varandra. Det blev till att sätta på värmefläkten igen och leta fram termobyxorna. jag är så ledsen och trött på kyla, snö, is och allt annat nu. Dessutom hörde jag av en vis man att man blir dum av kyla. ÄNTLIGEN har jag något att skylla på...

I morse var det dock en liten ljuspunkt i tillvaron. Klockan 06.00 pallrade vi oss upp för att se matchen mellan Sverige-Finland i hockey. resultatet gladde mig något och jag somnade gott om efter att Sverige slagit grannlandet med 3-0.

För er som inte redan vet det så kan jag meddela att det är mer eller mindre (dock mycket fredligt) krig här hemma när Sverige och Finland möts. Det spelar ingen större roll i vilken gren eller vilket sammanhang, krig är det jämt.

Ja, jag vill se Anja Pärsson som ägare till nästa års bragdguld. Det hon presterade i går är 100% bragd!

För er som inte hänger med riktigt i OS så kan jag berätta att Anja i går tog brons i Superkombinationen. Brons kanske inte låter så konstigt men då ska ni veta att hon för det första låg 7:a efter störtloppet och alltså plockade in fyra placeringar i slalomen. Det kanske inte låter som en bragd i era öron men till saken hör att Anja var tuffare än så...

I förgår gjorde Anja en av tidernas värsta vurpor då hon i störtloppet tappade balansen i ett hopp och landade på ända/rygg inte mindre än 60 meter längre bort. 60 meter! Hon hade ju kunnat slå "Eddie the Eagle" med hästlängder i backhoppning... Trots denna katastrofala krasch kom Anja alltså tillbaka och genomförde ett störtlopp i exakt samma backe samt ett enastående slalomåk. Här handlar det inte om att vara skadad... det handlar om att ha mer eller mindre ont. Att Anja själv var nöjd gick inte att ta miste på. Hon gjorde tom "Sälen" när det stod klart, något hon vanligtvis enbart gör vid vinst.

Trots att norrmännen tog 2 guld och 1 silver i gårdagens skidskytte (Sverige LÅNGT ifrån medalj på både dam- och herrsidan) kunde jag gå och lägga mig med ett leende på läpparna. Anja hade ju fått brons!!!

Jag tror inte det var meningen att Vancouver skulle ha årets upplaga av Vinter-OS! Antagligen finns det högre makter som ser till att göra allt de kan för att hela spelen skall bli ett fiasko och de har lyckats ganska bra hittills.

Det började redan innan invigningen då en stackars ung man ifrån Georgien slungas över kanten i en rodelträning. Inte nog med att han slungas övr kanten. Det går dessutom så illa att han faktiskt dör. Efter detta har "olyckorna" bara fortsatt. Dåligt väder, uppskjutna starter, funktionärstabbar, "fel" vinnare osv, sov.

Igår var det åter dags för lite mer allvarliga grejer. Det startade då damerna provkörde banan till sprinten. En en isig och glashal kurva tappade Petra Majdic fästet och föll 2-3 meter ner i en "ravin" och landade på hård, ren is. En kraftigt tilltygad Majdic tog sig för högersidan och hade stora problem att ta sig fram. TROTS detta åker hon FYRA lopp till och slutar till sist som bronsmedaljör. STOR INSATS!!! När hon kom i mål efter finalen kunde hon varken stå, prata eller dricka... men hon fick sin OS-medalj...

Även för svensk del var det kalabalik av högre skolan. Anja Pärsson var i störtloppet på väg mot en silvermadalj (ev. tom en guldmedalj) när hon i sista hoppet tappar balansen och slår i backen efter inte mindre än 60 meters luftfärd. Som tur var kunde man senare konstatera att hennes "enda" skada var en "lårkaka på vaden".

Det var ett störtlopp som knappast var roligt att titta på. En efter en körde ur och några riktiga vurpor fick man se. Mycket kunde ha förebyggts om funktionärerna bara lyssnat på åkarna. Hoppet där Anja föll hade många gånger innan kritiserats för att vara för högt och de hade ombetts att ta ner det en aning. Det gjorde de också... med betoning på "En aning". Övriga säkerheten i loppet var även den under kritik. Då tänker jag framför allt på placering av skyddsnät samt det faktum att ingen åkare (endast 1 italienska) hade fått köra igenom hela banan på träning innan.

Vad som fortsätter att hända återstår att se. Man kan ju alltid hoppas på att det värsta är över men i dagsläget så är det i stort sett enbart kritik mot Canadensarna tillsammans med övriga ansvariga!!!

...tog jag den här bilden. Den föreställer mig och min kära syster som tillsammans med övriga familjemedlemmar fick för oss att grilla korv. Att det var mitten av februari, snö och rent ut sagt svinkallt, brydde vi oss mindre om. Vill man så går det.

Det hela resulterade i en trevlig dag med god mat samt ett riktigt fynd från ett gamalt omklädningsrum vid stranden.

Är vi inte söta så säg...

 

Idag är det ju dessutom fettisdagen! Det innebär hemlagade semlor under kvällen. Inte heller fy skam :)

Just nu genomlevs det en kris av sällan skådat slag här i det norska hemmet.

Under invigningen till OS så blev bilden på tv:n helt plötsligt kraftigt försämrad. Det gick dock att ta sig igenom cermonin och det var bara att hoppas på att bilden blev bättre till nästa dag.

Nu ska ni ju inet tro att den blev något bättre. Faktum är att den blev ännu sämre för att till sist försvinna helt. Så nu sitter vi alltså utan TV och självast OS är i full gång. Jag bryr mig inte ett skvatt om svenska melodifestivalen eller nåt sånt trams. Nu snackar vi OLYMPISKA SPELEN!!!

Till sist kom vi i alla fall på att vi kunde titta på webtv... men den lyckan varade inte länge den heller. Under lördagen kunde vi inte se någon LIVEspelning utan fick nöja oss med kortare klipp. Under gårdagen visades det int ens någonting pga tekniskt fel... HUR ÄR DETTA MÖJLIGT och varför just nu?!

Idag ska i åtminstone vår värd höra av sig till tvbolaget för att försöka få en lösning på det hela. Inte heller hon har någon bild och jag tror INTE hennes två små barn är särskilt nöjda...

Inte nog med att serien "Ullared" har fått en hel del skit hemma i Sverige. Nu har den även börjat sändas här i Norge. Trodde inte mina ögon när jag såg det och kom på mig själv med att bli sittandes framför TV:n ett helt avsnitt.

För er som inte vet det så har jag aldrig haft chansen att se detta program då det gick i Sverige. Det enda jag vet är vad alla andra har berättat för mig. Så nu fick jag alltså chansen att se detta nästintill mytomspunna program...

Kan ju inte påstå att jag tyckte det var någon höjdare och jag förstår varför folk har reagerat som de gjort. Men inte nog med att samma program nu sänds i Norge. Nu ska norrmännen själva ha ett liknande program...

"Svinesund - Handel i grenseland"! För er som inte har någon erfarenhet av Svinesund så kan det jämföras med svenska Ullared, fast fullt med norrmän. Norrmännen vallfärden över gränsen för att kunna handla billiga svenska produkter. Detta har nu alltså blivit "norska Ullared" i tv-version. Vart ska detta sluta?!

I går var vi och såg storfilmen Avatar. Jag hade ingen aning om vad den handlade om osv utan det enda jag hade hört var att den var bra. Nu var "bra" kanske att ta i lite i underkant. De jag har pratat med har snarare lovordat den och sagt att det är den bästa film som gjorts. Dessutom har den ju slagit Titanic i försäljningssiffror så LITE förväntningar hade jag allt.

Första problemet kom redan vid beställningen då jag insåg att den var i 3D. Detta är inget jag är särskilt förtjust i men det fick ju gå. När väl filmen sedan började så måste jag ju erkänna att jag tyckte att den var bra. Dock satt jag hela filmen igenom och undrade när det där "superbra" skulle börja. Det kom aldrig...

Efter ca tre timmar i biosalongen var filmen slut och jag var kluven i mina intryck. Visst var det en bra film och mycket bra effekter men om den var värd att kallas "den största" vet jag inte.

Hur som helst så var den sevärd med återigen har folks olika åsikter satt upp förväntningarna en ribba för högt. när skall man lära sig att sluta lyssna på andra?

Lauantaina Olen leivottiin Runebergintorttu.

Se on jotain mitä he syövät ja Suomessa 5. helmikuuta muistiin kansallisen runoilija. Alla on resepti, jos itse haluaa testata. Hyvä se oli, mutta ne eivät todennäköisesti olleet aivan kuin ne olisivat ...

Täältä tulee ensimmäinen hieman historiaa ...

"Runebergintorttu on kakku (ei oikeastaan kakku) syödä Runebergin päivänä 5. helmikuuta. Se on nimetty Suomen kansallisen Johan Ludvig Runeberg, joka väitti päivä syö tällaisen kakun. On myös sanottu, että se oli hänen puolisonsa, Fredrika Runeberg, joka keksi kakkua 1850-luvulla, mutta totuus tämä on asetettu kyseenalaiseksi. Sokerialan Baker Lars Astenius jo leipoa 1840 muunnos "Runebergin leivoksia.

Nykyään on olemassa monia lajikkeita kakkuja, ja kuinka alkuperäinen kakku näyttivät on epäselvä, mutta yleisin vaihtoehto tällä hetkellä on karkea, sylinterimäinen kakku on tehty manteleita tai hasselpähkinöitä ja leivänmuruja, jotka on kasteltu rommia tai punssia ja koristeltu kanssa jään ja vadelmahilloa.

Reseptejä "Aito Runebergintorttu"

300g jauhoja
180g sokeria
200g voita
3 munaa
1 tl leivinjauhetta
100g kentällä, kuorimattomia manteleita

Sekoita yhteen kaikki, mutta piiskaa. Paista tavallinen pyöreä kakku muotit. Noin 15 minuuttia 200 asteessa. Salli evästeet jäähtyä ja lopuksi koristele loraus on vadelmahilloa ja rengas kuorrutus.

Igår var det dags för comebacken jag väntat på under lång tid. Det var åter dags för mig att stå på ett par skridskor.

I höstas köpte jag ett par skridskor för 50 NOK på en loppmarknad. Igår var det alltså dags att inviga dem och därmed få ett slut på mina 16 skridskolösa år... På Frogner Stadium skulle jag nu ta mina första stapplande steg... eller skär. När jag väl snörat på mig skridskorna kom den ack så välbekanta adrenalinkicken och det var lite svårt att få benen att sluta skaka. Trots det lyckades jag hålla mig på benen och åkta fantastiskt nog ett par rundor på isen. inte en ända gång hamnade jag på ändan och jag var relativt nöjd med nypremiären.

Många fler gånger skall det bli innan vintern är slut och KANSKE (men bara kanske) vågar jag mig återigen på ett litet hopp av någon sort.
(Antagligen en enkel Sandénare med tvåfotslandning.)

Igår var vi alltså i gammla Svedala och storhandlade. Alltid lika trevligt att komma över gränsen och få någon form av liten minisemester. Bilfärden kunde antagligen ha gått en aning smidigare än den gjorde. På grund av obefintligt med spolarvätska så blev rutan fort ganska skitig. Det var bara att bita ihop och hoppas att vi skulle komma fram. Ett STORT tack till föraren som tog mig fram helskinnad.

Lite lätt skitig bil...

 

När vi kom fram blev det raka vägen in på HM. De har ju REA!!! Det hela resulterade i en liten present (med betoning på liten) samt ett nyinköp för min del. Den lilla presenten bestod i ett par minimala babykläder som köptes som present till nyblivna föräldrar. Mitt inköp bestod i en kavaj som för en gångs skull passade. DET är extremt ovanligt ska ni veta gott folk...

 

 

Shoppingturen hade med andra ord börjar riktigt bra. Nu blev det lunch bestående av köttbullar och hemlagat potatismos. JA, det var klumpar i precis som det skall i ett riktigt mos. Mätta och belåtna gick vi till Elgiganten och köpte fyra paket tvättmedel. Så det så.

 

Fulla med mat i magen och tvättmedel i nävarna fortsatte vi vår vandring genom köpcentret. Ett oemotståndligt erbjudande på fula solglasögon fångade mitt intresse och resultatet blev dessa...

 

 

Nu var det slut på det roliga och det var dags att ta tag i matvarorna. Men innan dess blev det givetvis ett besök på godisbutiken. Sist vi var här resulterade det väl i ca 5 kilo godis eller så. Den här gången kom vi dock båda till en hemsk insikt. Vi ville inte ha något godis!!! Håller vi på att bli vuxna? Blir lite rädd för mig själv nästan...

 

Nåväl... tre chokladkakor och en påse hallonbåtar blev det i alla fall och vi satte kurs mot den "riktiga" maten. Efter mycket letande, skratt, plockande, packande etc var vi klara för hemfärden. Den gick smidigare än ditresan eftersom vi varit smarta nog att köpa spolarvätska...

 

 

Hela dagens inköp... exkl en flaska spolarvätska som ligger kvar i bilen.

Idag blir det Sverige för hela slanten. En shoppingrunda till fosterlandet och känner jag oss rätt så kommer största delen av inköpet att bestå av godis... *skäms NÄSTAN*

Mer om resan kan ni läsa antingen senare i kväll eller i morgon. Ha nu en trevlig dag alla där ute i snön!!!

Kanske inte riktigt så illa som det låter men ändå lite. Här om dagen klippte jag mig och efter två månader utan frisör så blir det lätt lite hår på denna skallen. Inte blev saken bättre av att det var färgat i någon röd/rosa/orange nyans heller. När vi väl var klara kunde jag inte låta bli att skratta åt högen som låg på golvet. Den såg ut som något illa tilltygat som katten släpat in och som nu försökte ta sin tillflyktsort till avloppet. Bedöm själva...

Nu är håret återigen snaggat och kort. Precis som det ska vara. Dessvärre är det ytterst lite rött kvar i topparna vilket gör att det ser ut som om jag nästan blöder från skalpen. Men ge det en vecka till så är även det åtgärdat ;)

... kunde finna något trevligt i att gå på promenad i morse. Det var kanske inte så kallt utan bara runt -5 men det blåste desto värre. Kraftig blåst i kombination med snö är ingen höjdare. Både han och jag gick rundan med sänkte huvuden och jag kan lova att han hade samma tanke som jag: Hem, hem, hem!!!

Till sist kom vi i alla fall hem efter 45 minuter ute i ruskväder. Det första hunden gör efter att jag har klätt av honom (ja, han har sele) är att springa rakt genom vardagsrummet och hoppa upp i soffan. Där hittar han en filt och virar in sig flera varv i den. Där ligger han nu och sussar sött. Försökte ta ett kort på honom men han ville absolut inte vara med utan kröp då helt under filten istället.

Förhoppningsvis går "stormen" över under kvällen eller tills i morgon. Annars kan det bli jobbigt.

Riktigt så här illa var det inte i Oslo idag.

Men det var det i skåne för några år sedan!!!

Kommer ni ihåg när man var liten och allt var lekande lätt. I fantasin kunde man bli eller vara vad/vem som helst. Det var en underbar tid då bekymmer inte ens existerade i tanken. Allt som verkade jobbigt kunde mamma och pappa alltid hjälpa till med. När någon vuxen under denna tidsperiod frågade mig vad jag ville bli när jag blev stor, svarade jag glatt och raskt: Bagare!

Åren går och man växer upp en aning. Skolan börjar och krav börjar ställas. Just där och just då var det något av det värsta man kunde göra. Gå i skolan alltså. Allt var så jobbigt, tråkigt och svårt. inte fören nu flera år senare kan man titta tillbaka på skolgången och faktiskt nästan längta tillbaka. Allt var ju så lätt och uppstrukturerat. Inte många bekymmer alls egentligen. Trots den "tråkiga" skolan var målet inställt på att bli veterinär. Detta mål uppnåddes ej fram till dags dato utan det enda det resulterade i var en del praktiserande på olika djurkliniker.

Så... vad hände då med småbarnets drömmar? Det förblev drömmar men i viss mån förverkligade. Bagaren bakar mer än gärna titt som tätt och veterinären vårdar och tar hand om diverse djur mest hela tiden.

Drömmar skall man aldrig sluta att ha. Många förverkligas aldrig, andra till en viss del och ett fåtal besannas till fullo. Oavsett vilket ger det dig en möjlighet att glömma vardagen, hitta ett mål, tända en liten låga och helt enkelt göra ditt liv en aning drägligare i de svåraste stunderna.

För ett par veckor sedan publicerade jag ett inlägg där vi löshoppade en häst. Eftersom bildkvaliten var sisådär så utlovade jag ju en uppföljare med bättre kvalitet och en aning längre. Här nedan kan ni se reultatet. Håll till godo...

Som sagt så var det finfrämmande från Stockholm här i helgen. En mycket uppskattad visit i alla fall från min sida. Det blev en hel del rännande på stan, restaurangbesök, utgång och sist men inte minst lite UNO! För er som inte fattar någonting nu så kan jag förklara att UNO är ett kortspel som är mycket underskattat :)

Oslo hoppas på snart återseende och möjligtvis, möjligtvis redan till MGP... ;)

För övrigt är det kallt som i en isvak här just nu. Morgonpromenaden med hunden blev en frostbiten historia men vad gör man inte. Flr tillfället sitter jag med ett STORT glas kaffe och väntar på skadedjursbekämparen.

Det är inte riktigt så illa som det låter men då kylan gjorde sitt intrång så bestämde sig en liten grupp med myror för att invadera lägenheten. Dessa myror verkar yngla (myra) av sig mest hela tiden och titt som tätt ser man något litet svart som skenar över golven eller bänkar. Idag får det vara ett SLUT på detta!!!