.

Jag hatar att erkänna det men idag sa jag något till mig själv som jag aldrig trodde jag skulle säga. Det var 2 minusgrader ute men hunden måste ju ut ändå. På med långkalsonger, underställströja, mössa, halsduk och vantar. Påpälsad upp till öronen for vi ut genom dörren och startade dagen med en lång promenad. Plötsligt ser jag det... det är frost. Det konstiga är att jag inte (som jag brukar) säger usch och tvi, utan istället säger jag "Åå, vad vackert"!

Ja, jag tyckte frosten var vacker. Jag som är en av största motståndarna till allt vad snö, frost, is och kyla heter. Trots detta kunde jag ändra mig (men antagligen bara för idag). På hemvägen kom jag tom på mig själv med att gnola lite lätt på julsånger...