.

Abstinens - det besvär en person som bryter en inrotad vana upplever

Detta är just vad jag är på väg att genomleva nu. Sedan jag sålde min häst i november -08 har det varit väldigt tunt på hästfronten. Har ju inte kunnat hålla mig borta helt utan sett till att ha lite elever som jag kunnat träna och följa  med på tävlingar. Trots detta tror jag att jag endast suttit på ryggen 1 enda gång under drygt nio månader. Det är alldeles för lite. Kände mig som en nybörjare igen. (Mantag, ner med tårna, framåtlutad, ankstjärt m.m.)

Sedan jag flyttade till Oslo för ca sex veckor sedan har jag dessutom inte haft någon som helst kontakt med de små liven. Sex veckor utan en mule som letar efter godis i handen eller en svans som piskar upp i ansiktet. Hur är detta möjligt? Jag är ju född för att umgås med dessa djur. Jag vet att jag inte är riktigt klok men vilken person som håller på med hästar är det? Jag tycker om att fodra klockan 06.00 varje morgon. Jag tycker om att stå med hästskit upp till knän a på gödselstacken när skottkärran har vält. Jag tycker om att bli släpad över hela gårdsplanen av en vinteryster häst en sen midvinterkväll. Jag skulle kunna fortsätta i evighet men det skulle antagligen trötta ut er totalt.

Kontentan av ovanstående är i alla fall att jag snart och då menar jag mycket snart behöver någon form av kontakt med de små liven. I annat fall är jag rädd att jag hamnar på hispan eller något liknande men så långt hoppas jag att det inte går i alla fall. Förhoppningsvis kan jag hålla mig till den 5/10 då jag troligtvis ska arbeta på Oslo Horseshow. Vad gör man inte...

Jag har dessutom märkt att det är väldigt lite häst i bloggen. Jag ska nog försöka plocka in lite mer av den varan framöver utan att det för den skull skall bli en ren hästblogg á la 14-åring. Vill ju ha en bred läsarkrets ;)