.

I Norge tycker de om att diskriminera svenskar. Dock gör de det på ett lite fint sätt. Bäst märks detta när man skall betala med kort någonstans.

Jag är sedan flera år innehavare av ett VISA-kort som har följt mig genom både livet och världen. Aldrig förr har det varit några som helst bekymmer med detta kort, fram tills nu! Egentligen är det inget fel på kortet mer än att det råkar vara svenskt. I vissa av betalstationerna här i landet tar de nämligen inte svenska kort. Det spelar ingen roll om du har VISA, Mastercard eller något annat. Är det svenskt så är det kört! Jag hade förstått om de va så att de inte godtog en viss typ av kort tex American Express men att diskriminera alla svenska kort är för mig obegripligt.

Inte nog med detta. Man ska dessutom behöva göras till åtlöje för att man har svenskt kort (eftersom banken här i Norge inte behagat och skicka mitt nya kort än.) För någon dag sedan så skulle vi fika i lugn och ro tänkte vi. När jag skulle betala så var det precis som jag beskrivit ovan, de tog inte svenska kort. Nåväl, det var ju inte hela världen utan vi klarade det lätt ändå men när kvinnan (skall uttalas hårt) vid espressomaskinen hör att jag har svenskt kort tittar hon på mig och säger "Ha, ha". Ha, ha på dig själv du säger jag och låtsas oberörd.

Till sist får vi vårt kaffe i alla fall (som för övrigt var mycket för starkt) och sätter oss på uteserveringen. En trevlig pratstund förflyter och vi börjar fundera på att dra oss vidare. Jag har lite skum från min cappucino kvar i koppen och min avsikt är att äta upp det innan vi går. Tyvärr hiner jag int mer än höja skeden innan den onda kvinnan inifrån står vid min sida. Hon slänger sig fram efter min kopp och tittar förnärmat på mig "Skulle du ha det där eller?". Ja, jag hade tänkte det men ta den nu. Hon spänner sina onda små ögon i mig och säger "Get a life!"
HALLÅ!!! Jag undrar vem det är som ska skaffa sig ett liv. Uppenbarligen är hennes så pass misserabelt att hon måste trackasera sina kunder under arbetstid för att över huvudtaget få någon mening i vardagen.

Ja, ja. Nu får man väl stå ut med en del när man faktiskt är invandrare.
Men vänta ni bara... Hämnden är ljuv!
Och hämnden kom bara någon dag senare. Vi besökte samma ställe och satte oss på uteserveringen. Där utveklades min hemska plan. Jag kände mig riktigt ond när jag planerade den och satte den i verket. Jag började mata småfåglarna!

Ha, ha, ha. Det kan de gott ha. De ska lära sig att respektera svenskar med respekt. Så det så.

Min onda plan satt i verket