.

I natt var det åter dags för mig att ta med mig en bunt tidningar och ge mig ut i den underbara vårnatten. I alla fall hade det kunnat bli en underbar natt om inte tidningarna varit försenade. Roligt att gå upp klockan 03:30 och behöva vänta på tidningarna ända till 06:22 istället för att få dem vid 04:00 som vanligt. Dessutom var det enbart en slump att jag fick reda på att de var försenade. HUR hade jag sett ut efter 2½ timme utomhus utan vettiga kläder??? Just det... minst sagt frostbiten...

Tidningarna kom i alla fall och folk var lite smått galna efter sin kära morgontidning. Vid ett tillfälle kunde jag inte låta bli att skratta högt där jag satt ensam i bilen. Jag hade delat ut tidningarna i ett bostadsområde och när jag stod i slutet på gatan hade jag överblick över alla husen. Plötsligt (som på kommando) öppnades tre dörrar jämte varandra. Två karlar i morgonrock och ett fruntimmer i nattlinne och jacka kliver ut på trädgårdsgången som leder ner till postlådan. Lika komandelikt som de öppnade dörrarna, nickade de nu till varandra (vet ej om ord utbyttes) och sedan gick de åter in och stängde efter sig. Det första som ploppade upp i huvudet på mig var introt till "Svensson, Svensson". Bortsätt då ifrån att detta var Andersson, Andersson och Svensson och att det utspelades i vår egen lilla håla mitt framför mina sömndruckna och kaffestinna ögon...

Jag i min helsexiga underställskroppsstrumpa...

Men varm och go är den. Jag är inte psykopat, bara lite trötter på bilden!