.

Jag har fått en ny kompis och inte är det vilken kompis som helst inte. Achmed heter han och är glad, hjälpsam och nattaktiv. I 2 nätter nu har han hjälpt mig att packa jobbilen klockan 02:30. Igår när jag kom satt han redan på plats och väntade. DET är vad jag kallar lojala vänner. För att ni skulle få en skymt av Achmed försökte jag igår natt ta en bild på honom. Achmed är inte direkt någon linslus och springer gärna iväg när kameran kommer fram. Efter lite övertalande så var han i alla fall stilla i några sekunder...



Väl inpackad i bilen lämnade jag Achmed bakom mig med ett löfte om att vi skall ses inatt igen. Jag hann inte köra många meter fören mina ögon föll på displayen i bilen och jag blev rejält orolig. VARFÖR tog jag inte med mig långkalsonger? Hade jag vetat att nästa istid var på väg (i ett allt för snabbt tempo) hade jag kanske tom stannat hemma. Jag bestämde mig för att dra ner rutan och själv känna efter om det verkligen va 22,5 minusgrad ute. Till min lättnad var så inte fallet och jag kunde andas ut. Var dock en aning orolig där ett tag. Det elektriska kan väl aldrig ha fel?