.

I morse när jag åkte hem från jobbet kunde jag helt enkelt inte låta bli att stanna upp på vissa platser och bara titta. Den svenska landsbygden under sommartid är något at det vackraste jag vet. Solen hade precis börjat gå upp och i det rosa ljusskimmer som solen skapade, låg dimman tät. Daggdropparna i gräset blänkte och det doftade friskt och härligt.

Vid vägkanten stod två små rävungar och väntade på ett säkert tillfälle att gå över vägen. En aning längre bort satt ett gäng med harar och diskuterade något (tror jag). På ett kalhygge stod en älgko med sin kalv och tuggade nöjt på diverse blad och grenar. På fältet mittemot stod rådjuren och de tuggade lika förnöjt på sitt gräs.

En liten igelkott kom pinnande när jag klev ur bilen. Den ändrade dock riktning ganska fort när den såg mig gå ur bilen. Ytterligare ett djur som man kanske inte tänker på som "romantiskt" är spindeln. Inte spindeln i sig kanske, utan snarare det den skapar...

 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Den svenska sommaren leker man inte med! Det må regna och det må vara kallt emellanåt men när allt stämmer finns det inte mycket som slår det underbara landskapet och atmosfären.