.

...spred kalla kårar längs ryggraden. Jag insåg vad det va jag stod öga mot öga med. På bråkdelen av en sekund hade den börjat accelerera emot mig och den gav ifrån sig ett avgrundsläte. När jag återfått fattningen vände jag illa kvickt på klacken och sprang som en speedad tonårsbrud mot bilen. "Titta inte bakåt, titta inte bakåt..."

Som tur var va bildörren öppen så jag slängde mig in och slog igen dörren så hårt att det skallrade i rutan. Rutan ja... den var nerrullad och jag funderade på om den kunde komma in där... Bestämde mig för att det var säkrast att dra upp den också.

Nu kanske du undrar vad det va som fick mig att nästan skita på mig av skräck... Det ska jag berätta för dig. Det var en mer eller mindre rabiat grävling... Vad den gjorde inne i villakvarteret mitt inne i stan vet jag inte men sur va den. Antagligen hade den väl ungar eller nåt som den ville skydda och jag hade väl kommit lite för nära. Hur som helst så är det INTE trevligt att klockan halv fem en småkylig morgon, bli jagad av denna varelse. Detta kommer jag aldrig att glömma...