.

Kommer ni ihåg när man var liten och allt var lekande lätt. I fantasin kunde man bli eller vara vad/vem som helst. Det var en underbar tid då bekymmer inte ens existerade i tanken. Allt som verkade jobbigt kunde mamma och pappa alltid hjälpa till med. När någon vuxen under denna tidsperiod frågade mig vad jag ville bli när jag blev stor, svarade jag glatt och raskt: Bagare!

Åren går och man växer upp en aning. Skolan börjar och krav börjar ställas. Just där och just då var det något av det värsta man kunde göra. Gå i skolan alltså. Allt var så jobbigt, tråkigt och svårt. inte fören nu flera år senare kan man titta tillbaka på skolgången och faktiskt nästan längta tillbaka. Allt var ju så lätt och uppstrukturerat. Inte många bekymmer alls egentligen. Trots den "tråkiga" skolan var målet inställt på att bli veterinär. Detta mål uppnåddes ej fram till dags dato utan det enda det resulterade i var en del praktiserande på olika djurkliniker.

Så... vad hände då med småbarnets drömmar? Det förblev drömmar men i viss mån förverkligade. Bagaren bakar mer än gärna titt som tätt och veterinären vårdar och tar hand om diverse djur mest hela tiden.

Drömmar skall man aldrig sluta att ha. Många förverkligas aldrig, andra till en viss del och ett fåtal besannas till fullo. Oavsett vilket ger det dig en möjlighet att glömma vardagen, hitta ett mål, tända en liten låga och helt enkelt göra ditt liv en aning drägligare i de svåraste stunderna.