.

Ett gamalt grupparbete som vi gjorde i Svenska B våren 2005. Kanske inte den mest intelligenta historien, men ett försök att göra undervisningen om ortsnamn i Sverige lite roligare. Alla namnen existerar på riktigt (se karta).

 

En gång för längesedan i den lilla byn Bockträsk, bodde Eskil. Han bodde i den egenhändigt snickrade timmerstugan som hade utsikst över sjön Trekanten. Eskil var mycket förtjust i Eva-Lena från grannbyn Pungpinan. Hans förtjusning hade gått så långt att han hade friat till henne. Nu skulle det bli bröllop av i den lilla fäboden på Luderbygget.

 

Släkt och vänner från hela landet var inbjudna. Det var Perssons från Kråkångersnoret, Nillssons från Snopptorp, Moster Hilda från Stjärtnäs och lillasyster Lisa från Mensträsk. Dessvärre var det inte många som kom eftersom storbonden Erik samtidigt ingick äktenskap i Kåtakyrkan. Bemanningen bestod därför av brudparet, prästen och Fyll-Ragnar. Fyll-Ragnar hade de hittat på väg till kyrkan i en busskur på bögholmen. Efter utlovande av två öl hade Ragnar gått med på att vara vittne.

 

Trots det stora manfallet blev vigseln lyckad. Nu väntade smekmånaden som skulle tillbringas på Satsfjället.

Nio månader senare föddes Augustin på BB i Museröd. Stugan vid trekanten blev nu för liten och istället flyttade de in till stan Porrarp. Och så vitt vi vet, lever de fortfarande lyckliga i sitt hus på Ollongränd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag regnar det... och regnar... och regnar. Hela dagen har varit jämnmulen och gråtråkig. Inte ens en vettig promenad med hunden har jag fått till. Det är bara att låsa in sig inomhus och hoppas på det bästa. I väntan på det bästa ska jag äta linssoppa och nybakta franskbrödbullar. Inte fy skam. Kanske kommer man på bättre humör då.

Igår däremot var det solsken hela dagen. Lång promenad med hunden innan det bar av till loppmarknaden som var upprättad i skolan tvärs över gatan. Som vanligt var det mycket skit (på ren svenska) men jag lyckades hitta något som fångade mitt intresse. Ett par skridskor låg ute på skolgården och såg övergivna ut. jag funderade på om jag skulle förbarma mig över dem och gjorde så ett försög till köpslagning. Priset var 75:- prutat och klart men det tyckte jag var lite dyrt. (Glöm inte att jag är smålänning upp till knäna). Jag sa att jag egentligen inte behövde dem men att jag skulle gå en sväng och fundera på det. helt plötsligt skönk då det färdigprutade priset till 50:-. Kanske behövde jag dem verkligen om priset var lägre. Jag vet inte om det var för att försäljaren var så skrattretande eller om det var för att priset var bra som jag köpte dem. Nu ligger de dock i hallen och väntar på att få göra små piruetter (eller nåt). Dessvärre tror jag att det är min rumpa som kommer att ha mest kontakt med isen... :(

Nej, det är inte jag! Men det finns en viss risk för att jag

kommer se ungefär likadan ut första gången på isen.

Allt som oftast besöker vi väl alla ett storköp av någon sort. Så även jag (tro det eller ej). Nu senast funderade jag lite över storköpets offentliga toaletter.

Eftersom det oftast är riktigt kris när man bestämmer sig för att uppsöka detta hemlighus, kan man ge sig på att alla de små båsen är upptagna. Att ställa sig vid en urinoar är HELT uteslutet. Av denna enkla anledning använder jag emellanåt handikaptoaletten istället. Den är stor, rymmlig, ofta ledig och privat. Varför inte. Låter ju som en ren dröm med tanke på de andra små båsen. Mina funderingar den här gång gällde handikap. Vad skulle jag göra om någon haffade mig när jag kom ut från handikapptoaletten och med en myndig röst sa:

- Jasså, vad har du för handikap då eftersom du behagar nyttja den toaletten?

Troligtvis skulle jag bara titta ner i marken och fortsätta därifrån men det hade ju varit dumt. Jag har kommit på att jag i fortsättningen (om det skulle inträffa) ska svara:

- Jag har klaustrofobi. Det är faktiskt också ett form av handikap och de små båsen på den vanliga toaletten ger mig cellskräck.

Nyss hemkommen från morgonpromenaden med hunden och jag är mycket förbryllad.
På rundan som tar ca 45 min, hittade jag inte mindre än 9 st nappar som låg slängde lite varstans. Vi snackar alltså 9 stackars barn som förlorat sin käraste ägodel utan att föräldrarna har märkt det. Hur är detta över huvudtaget möjligt? Den enda slutsatsen jag kunde komma fram till ser du här nedan. Har du någon annan förklaring så är jag idel öra...

Idag är det exakt två månader sedan jag körde över norska gränsen för första gången. Då höll bilen fortfarande ihop, det var sommar och alla bekymmer var som bortflugna. Inte för att jag har så mycket bekymmer nu heller men bilen och sommaren är borta. Har trivts förvånansvärt bra här i huvudstaden, jag som egentligen är jord för lantlivet och skit under naglarna. Hur som helst så kommer det bli många fler månader och troligtvis även år här. Kom och hälsa på om ni inte har något annat för er vet ja...

Nu har jag äntligen lyckats skaffa bevis på min skönspelande violinist. Om ni mot förmodan har missat tidigare inlägg om denne man så kan ni kika på inlägget "Igår såg jag honom..." och på "Gatumusikanter".

Dessvärre är det sämsta tänkbara kvalitet på filmen och eftersom det var lite tidspress inblandat så blev det väl inte ett av hans bästa stycken. Men tro mig... Mannen kan spela! Ska försöka filma ytterligare en gång med bättre kvalitet (förhoppningsvis) och ett roligare musikstycke.

Igår var jag ute på stan en snabbis. Men under den tiden hann jag se två exempel på saker som skulle gjort mig rädd om jag hade dem i hemmet. Det första var en ljuskrona som hängde i taket på fiket vi besökte. Någon hade kommit på ett bra återanvändningsområde för de där orientaliska mattorna de köpte 1981 på semester i Tunisen. VEDERVÄRDIGT!

 

Dagens andra chock kom när vi passerade ett skyltfönster. Jag vände blicken in mot butiken och möttes av denna "varelse". Tänk er själva att vakna upp mitt i natten och ligga öga mot öga med en gigantisk svart pingvin... Hur tänker folk när de köper en sådan? "Nähä älskling. Om vi skulle sätta en svart, överdimensionerad pingvin i tamburen. Det skulle nog välkomna gästerna".

För en tid sedan hade jag lite tråkigt och fick för mig att utföra ett litet experiment. Det hela gick ut på att koka ett ägg i 6 timmar för att se vad som händer. Resultatet var till stort nöje och kan beskådas länst ner i inlägget.

Dagen efter utökades experimentet ytterligare. Först kokades ett ägg i 6 timmar och därefter omkokning ytterligare 8 timmar. Skillnaden mellan ett ägg som kokats 6 timmar och ett som kokats 14 timmar är marginell. Enda egentliga skillnaden är att det långkokta ägget suger upp en aning mer vätska och blir därmed större. (vilken logisk slutsats). Jag ska dock bespara er bildena på detta ägg då jag kan tänka mig att det kan verka stötande av vissa personer.

Ägg kokat i 6 timmar

Detta är namnet på en norsk Tv-serie som visas på SVT1. Bara det är för mig skrattretande... Programet handlar i alla fall om udda människor (puckon) som valt att bosätta sig mitt ute i ödemarken på någon liten ö eller fjällstopp. Nu senast handlade det om en familj som bodde längst ut på en fjällskant. Det var mor, far och deras lilla dotter. De enda lekkamraterna hon hade var gårdens alla djur. Så dog en höna en gång och de skulle ha begravning...
(ordagrant citerat)

Intervjuare: "Vilka var det som var med på begravningen då?"
Flickan: "Det var jag, mor, far, Christian (tupp) och några andra hönor."

Ursäkta, men jag satte kaffet i vrångstrupen och skrattade hysteriskt där jag satt i soffan. Vet inte om jag någonstans också tyckte lite synd om den stackars flickan.

Till mitt försvar måste jag bara säga att en söndagsmorgon klockan tio en söndagsmorgon finns det int så mycket annat att titta på. Det är antingen barnprogram, helgmålsbön eller Där ingen skulle tro att någon kunde bo. Så det så!

Det regnade i lördags och var allmänt grått. Ett besök på IKEA piggade dock upp en aning. Tanken var att vi skulle hitta en madrass men som vanligt så blev det lite mer än så ;)

Vi började dock vårat besök med en fika. Konstigt nog så tycker jag om IKEAs prinsessbakelser. Jag som annars brukar rata allt vad prinsesstårta heter. För mycket grädde för min smak. Genom fönstret syntes den gråa och mulna höstdagen (Notera vattendropparna på fönsterrrutan.)



Cirka 2½ timme senare hade vi betalat våra varor och lyckats packa in allt i bilen. Jag var förundrad över hur stor den lilla bilen faktiskt kunde bli. Vi fick in en garderob, en hylla, en madrass, två förvaringslådor samt en drös med andra småsaker. Nu bar det av hemåt för en trevlig kväll med "skruv & fix" á la IKEA.

Det var lite ont om plats i lägenheten till att börja med men finns det hjärterum så finns det... ja ni vet själva. Så här såg det i alla fall ut under konstruktionens gång.

Alla ni som känner mig någorlunda vet att jag hyser stor skräck för stora fåglar. Framför allt då ankor, svanar och CANADAGÄSS! De hatar mig lika mycket som jag yatar dem och de tar varenda tillfälle de får till att skrämma skiten ur mig. Med uppspärrade vingar och ett väsande som låter rabiessmittat attackerar de.

Nu var det så att för 1½ månad sedan så var jag ute med hunden och tänkte gå en liten tur runt dammen här i närheten. Det kunde jag ju bara glömma för när vi kommit halvvägs så stod där två Canadagäss och blängde på oss. Hunden är inte rädd av sig så han började springa emot dem. Det skulle han inte ha gjort. Någon lekkamrat var de inte ute efter precis. istället började de flaxa med vingarna och väsa. Gissa om jag vände om snabbt!

Nu har det som sagt gått ganska lång tid och jag har inte sett till gässen en enda gång när jag av någon anledning har gått förbi dammen. Tills idag... Meningen var att jag skulle avsluta vår morgonpromenad med ett varv runt dammen och då fick jag se dem. De är välorganiserade, välutbildade, välunderrättade och framför allt en hel armé. De vet vart jag bor och de är på väg till min trapp. Hunden lilla utspel och min skräck utlöste väl något hos de båda andra gässen, vilket i sin tur gjorde att de var tvungna att starta krig emot oss. Titta bara på deras onda ögon...

Illa kvickt vände jag stegen åt andra hållet och om sanningen ska fram så småsprang jag nog en aning. Hunden forstod ingenting utan fortsatte glatt vifta på svansen. Det måste vara skönt att leva utan vetskapen om att de stora andfåglarna planerar att ta över vår planet.

Igår var jag som jag tidigare sagt i Sverige. Vi hade fått låna en bil och meningen var att vi skulle fylla på förråden lite hemma. Vi åkte till det stora köpcentret precis efter gränsen, där vi parkerade den lilla pärlan. Sen bar det av in bland affärer och människor. Det första jag såg när jag kom in var "Gottebiten" men det återkommer jag till senare ;)

Min första shock fick jag när vi var inne på Rusta. Se bilden nedan så kanske ni förstår varför...

Ja, det är sant. Den 2:e oktober år 2009 har de redan börjat sälja julpynt och annat julbröte på Rusta. Är det bara jag som tycker att det här med julhandeln har gått bara en aning för långt? Kanske borde vi börja sälja påskägg direkt efter jul? Det hade varit något att köpa på mellandagsrean! Jag menar... hur ska folk annars hinna i dagens stressade samhälle?

 

Nåväl. När chocken lagt sig fortsatte vi dagen med en trevlig lunch. jag fick min älskade fisk och var mätt, glad och belåten när vi gick ifrån restauragen. Nu väntade det jag varit spänd på hela dagen. "GOTTEBITEN"! För er som inte vet om det så kan jag nämna att Gottebiten är en enorm godisbutik med allt mellan himmel och jord. Dessutom är det fruktansvärt billigt för oss norrmän att handla där. Jämför hektopriset:

1 hg = 19,90 NOK (ca 24 sek)

1 hg = 7,90 SEK (Gottebiten)

Så till en tredjedel av priset kan man alltså köpa sig fördärvad. Det var segt, salt, surt, choklad, läsk, chips, hårda karameller m.m En liten bild av affären lyckades jag få men man ser inte storleken så vidare bra. men håll till godo.

 

Jag riktigt hörde hur Karius och Baktius jublade i munnen på mig när jag gick omkring och plockade. Efter ca 30 minuter och några hundralappar fattigare kom vi oss så ut ur butiken. Jag har aldrig köpt så mycket godis på en och samma gång och nu gäller det ju att ha självbehärskning nog att spara lite på alla gotter. Lättare sagt än gjort!

 

Vår sista anhalt var mataffären för att få med oss något vettigt hem till storstan. Det började riktigt bra och vi var duktiga med att kolla priser, planera etc. Men plötsligt slog det slint totalt. Jag såg den största sockerpåse jag någonsin sett. 10 kg rent strösocker. Nu inte bara jublade Karius och baktius, de sköt salut och sjöng glädjesånger och var helt vilda. Dessvärre var jag tvungen att grusa deras lycka då jag bestämde mig för att säcken inte fick följa med hem. Men till er förtjusning (hoppas jag) hann jag ta en bild av jättesäcken där den jämförs med en normalstor kryddburk.

 

Inte så illa va?! Ha denna säck i åtanke nästa gång någon kommer och frågar om de får låna en kopp socker och jag garanterar dig att du får ett gott skratt.

 

Dagen började lida mot sitt slut och det var dags att åka hem. Resan hem gick smärtfritt och kvällen gled förbi framför Tv:n. En lyckad dag med relativt lyckade inköp tycker jag allt att det blev ändå.

Idag blir det en liten dagstripp till gamla Sverige. Tänk att få återse fosterlandet (som känns SÅ avlägset). Lite shopping, mat etc kommer det att bli. Närmare beskrivning av dagen kommer troligtvis ikväll eller i morgon. Håll till godo med de gamla inläggen så länge och fortsätt gärna skicka kommentarer.

Sidans uppbyggnad beräknas vara färdig i början på nästa vecka om allt går som det ska. Kom gärna med förslag/idéer på utseendet.

En vän skulle skriva 200 ord om någoting han inte visste någonting om. Jag ville ju nte vara sämre så här kommer 250 ord om egentligen ingenting alls. Inte helt samma sak kanske... men ändå.

Tänk vad många människor det finns. Hur kommer alla överens? Kommer alla överens? Många människor ger många frågor och svar. Vilka är rätt? Finns det något svar som är rätt? Är rätt svar relaterat till personlighet eller finns rätt svar nedskrivet?

 

Många människor ger många svar. Vad är frågan? Finns det frågor eller är det omformulerade påståenden? Ett påstående kan vara en förklädd fråga. Hur vet man? Får man fråga eller ska man veta? Fanns frågan? Hur ska man annars kunna fråga? Ska man ta det för givet? Ska man strippa påståendet till en fråga? Vad blir frågan? Vad blir svaret på frågan?

 

Många människor ger många tankar. Vad tänker människan? Tänker hon på det hon blivit tillsagd, lärd eller tar hon egna initiativ? Att ta initiativ, vad är det? Hur gör man? Vad är initiativ? Har människan förmåga att ta initiativ eller gör hon bara vad som förväntas av henne? Vad är förväntning? Vems är förväntningarna? Hennes eller någon annans? Vem har bestämt vad som är förväntningar? Kan förväntningar vara krav?

 

Många människor ger många krav. På vem ställs kraven? Vem ställer kraven? Är kraven ett måste eller går det utan? Vad händer om krav inte existerar? Vet vi i så fall om det? Vad vet vi egentligen?

 

Många människor ger många frågor och krav. Frågor utan svar. Krav utan genomslag. Svaren är felaktiga och människan liten. Liten och okapabel till att själv göra och tänka. Vem gör och tänker åt henne?

 

Många människor ger många frågor. Obesvarade frågor.

 

Blev du något klokare? Tankar och frågeställningar diskuteras mer än gärna!

Givetvis en bild som inte har det minsta med texten att göra.

Varför göra det enkelt för sig?!

			Landsbygd		Storstad
Areal			782,7 km2		8 869 km2
Antal kommuninvånare			3726 st		1 398 631 st
Invånare/km2			5,49 st		158 st
Och här följer en inte fullt lika vetenskaplig analys.
Köpa hus			X
Barnvänligt			X
Närhet till natur			X
Närhet till affär					X
Människors mentalitet				X
Djurvänligt			X
Ljudnivå			X
Möjlighet att vara anonym					X
Egen klädstil			X
Komunala färdmedel					X
Kultur				X