.

Ursäkta mig för följande inlägg men jag bara måste få ventilera detta ämne. Ämnet är löptikar och anledningen till att det tas upp är att de borde spärras in.

 

Under flera dagar har hunden varit som tokig på gatorna precis utanför huset. Han nosar frenetiskt så han nästan hyperventilerar och han VÄGRAR att gå därifrån. Tar man lite i kopplet sätter han sig på arslet och blänger surt. Sen slänger han återigen ner nosen i backen för att fortsätta lukta på något som tydligen luktar godis. Till sist tröttnar man och mer eller mindre sliter honom från platsen vilket resulterar i stora klösmärken i asfalten. Riktigt så illa är det kanske inte men det känns så.

 

Jag tycker vi kan följa bergfolket Dogonernas sätt att hanetra det här.

”Intressanta är de runda hyddor, där kvinnorna måste bo under sin menstruation. Då anses de vara orena, och ska inte blanda sig med byns andra invånare.”

Nu får jag alla feminister på mig men tänk er själva vad skönt att slippa bry sig. Männen behöver inte råka ut för några humörsvängningar och kvinnorna behöver inte bry sig om att vara trevliga. Kanske dock säkrast att bara ha 1 kvinna i varje hydda, annars kan det nog gå livat till. Samma sak skulle nu gälla löpande tikar. De får vistas på gräsmattan utanför huset men ICKE utanför gårdens gränser.

 

Nu är väl detta inte riktigt mina sanna åsikter utan enbart nu i stundens hetta. Men det känns verkligen såhär efter flertalet dragkamper. Ni får tycka vad ni vill men jag VET att flertalet av er (i alla fall männen) har tänkt liknande tankar någon gång.

 

Till sist får jag väl tillägga att jag inte har något som helst emot kvinnor vare sig de har mens eller inte. Snarare så att jag lider med de som har problem av det. Fast jag har konstaterat att det faktiskt finns kvinnor som blir gladare och trevligare under den här perioden i månaden ;)

Jaha... då har man gått upp 5,7 kg. Nej, jag har inte ätit mer onyttigt än vanligt och rört på mig mindre. Det är bara det att det nu är höst. Höst innebär massa extrakläder såsom jacka, mössa, halsduk, vantar och mina kära, kära långpantalonger. Idag var det premiär för allt detta. Det var nästan en andakt i sig att få ta fram långpantisarna och dra på dem. Men kan någon förklara för mig hur ett så tunt och åtsmitande tyg kan göra att man känner sig som ett gamalt freonkylskåp? Klumpig, orörlig och stor.

Trots detta var jag mycket glad att jag pälsat på mig allt detta för ute var det KALLT. Solen hade värmt upp luften något från morgondagens blotta 2 grader men det var inte mycket. Fast kylan bet i näsan och örsnibbarna så var det vackert ute. Jag har någon slags konstig hatkärlek till hösten. Varför kan man inte få allt som hösten har att erbjuda förutm kylan...

Hur som helst. Nu finns det ingen återvändo och långkalsongerna kommer att vara mina närmaste följeslagare i ca 6 månader framöver. Om någon månad eller två får de troligtvis även följa med inomhus och i värsta fall ända ner i sängen. Men det får framtiden utvisa!

REMA 1000! Finns det några hemskare ord? Denna affär fick hela min dag att falla samman och min livsgnista att falna. Efter en lång promenad och lite bekymmer med att hitta rätt ställe att äta på, skulle det så inhandlas mat för kvällsvarden. Nämast till hands var REMA 1000 vilken vid första anblicken verkade som en rimlig affär. Det rimliga tog dock slut redan innan passerandet av de elektroniska grindarna. Varenda kundkorg var kladdig, skitig och full med något som såg ut som fasttorkat damm. Men positiv som man va så tog man första bästa korg (som inte var allt för grisig) och begav sig in i affären. Direkt efter inträdet i själva butiken började det tynga på axlarna och modet sjönk sakta mot det smutsiga stengolvet. Jaha, tänkte man och sen upphörde all intelligent tankeverksamhet.

Handlingslistan fanns någonstans i bakhuvudet och det var bara att försöka tyda den och börja plocka varor. Ok, köttfärsen gick bra men redan vid vitkålen var allt hopp och mod röjt ur vägen. Halvtaskiga vikålshuvuden med rutten stam och insektsangripna blad. Efter mycket letande och skalande höll jag till sist dock något som liknande ett vitkålshuvud till färg och konsistens i min hand. I en tjock dimma vandrade jag sedan vidare mot brödhyllan för att försöka få tag i något frukostbröd till nästkommande dag. När jag såg utbudet förföll jag i en apatisk koma och var oförmögen att under vidare vistelse i butiken fatta ett enda beslut. Mitt sällskap var till stor hjälp och fick oss båda två samt varorna ut ur butiken.

Inte fören sent på kvällen efter ett lyckat biobesök började livet komma tillbaka. Hur kan en affär som verkar så oskyldig vara så horribel mot en människa. Vad var det egentligen som hände? Onda andar, tillfälligt nervsammanbrott eller kraftigt sjunkande blodsocker? Vad det än var så kan jag på heder och samvete garantera att det inte blir några fler besök på någon REMA 1000 för min del igen.

Det var exakt vad jag gjorde idag. Satt och kollade upp lite saker på nätet och fick av någon anledning se att det var galopp på Øvrevoll Galoppbana. Sagt och gjort. Jag försökte lista ut vilken T-bana jag skulle ta för att komma dit och sedan försökte jag hitta från stationen ut till själva galoppbanan. Inget kunde stoppa mig även om jag inte hade en aning om vart jag var. En liten ridstig gick innefrån den lilla byn i närheten och smart som jag är så tänkte jag "Om jag följer den så måste jag ju komma fram". De gjorde jag också även om jag kom in på baksidan av alltihoppa.

Nu var jag i himmelriket. Blanka muskelpaket på fyra ben som sprang omkring överallt. En galopphäst i full kondition och med muskler som spelar under den blanka hårremen är inte att leka med. Måste vara en av naturens finaste skapelser...

Inte nog med att de är fina att ttta på. Man kan även få ut både spänning och pengar av dem. Det tog ett litet tag innan jag orienterat mig på anläggningen men ganska snart hade jag hittat spelluckan, ringen och målgången. Vad mer behövs? Det började bra och redan i första loppet vann jag 35:- Andra loppet gick dock inte lika bra då "min" häst bestämde sig för att gå ner på knä och volta med jokey och allt. Varken häst eller jokey skadade sig allvarligt och Per-Anders G. (jokeyn), var tillbaka i sadeln redan till nästa lopp.

Allt som allt blev det 2 trevliga timmar med vacker utsikt, stor spänning och en sammanlagd förtjänst på exakt 200:- Helt ok tycker jag för en sådan impulsutflykt. Nu när jag hittar vägen dit och tillbaka så kommer jag antagligen att tillbringa lite mer tid där ute emellanåt. Är det någon som ska dit så kan ni ju höra av er kanske?!

Nu i september är det 10 långa år sedan min älskade häst fick somna in. Pga omständigheterna var det bäst så. Jag är i alla fall tacksam för den tid vi fick tillsammans. Nu springer han väl omkring på de evigt gröna ängarna och tro mig... springa kunde han ;) Det vet ni som träffade honom.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jaha... Då har man återigen haft en händelserik eftermiddag. Rubriken säger egentligen allt men för att utveckla det hela lite så kommer här en mer detaljerad beskrivning.

Dåre
Det började med att jag skulle på "Matstreif", en matfestival nere på Karl Johan. Väl ditkommen blev jag ganska besviken och besvikelsen gav sig inte efter att jag gått igenom alla tälten och vad de hade att erbjuda. Det som räddade hela festivalen var dock "Barnas treif". På ett litet öppet område stod det en traktor, några kaninburar, målartält osv. Här fann jag det som gjorde hela festivalen värd att gå på. NYPRESSAT HÖ! För mig som bonnpojk men strandad i storstaden är detta som rent opium. Jag bara måste få känna lukten och på mest diskreta sätt lutar jag mig ner för att inhalera den underbara doften. Uppenbarligen såg jag farlig eller konstig ut för en mamma kom halvspringandes fram och slet iväg sitt stackars barn. Hon blängde på mig och gick sedan raskt därifrån. Aningen överumplad som jag blev så reste jag mig snabbt och gick därifrån. Jag kan se morgondagens rubriker i tidningarna framför mig. "Ung svensk mann lukter på gress. Dårlig forbilde for de små."

Sjöfåglar
Jag var nu på ganska dåligt humör pga den buttra modern och bestämde mig för att överge festivalen och istället gå ner till Aker Brygge för att fika på Wayne´s. Det var inte särskilt mycket folk för att vara en lördag så min beställning gick ganska snabbt. Fick mitt kaffe och min chokladboll och hittade ett bord på uteserveringen. Dessvärre var jag inte ensam där utan tvingades dela den med diverse sjöfåglar såsom truta, mås och tärna. Jag är inget stort fan av någon av dess fåglar men jag lät dem hållas på marken framför mig. Plötsligt gick en av tärnorna för långt då den flög upp på bordet och näbbade i sig en bit av min chokladboll. Jag undrar hur mitt ansiktsuttryck var innan jag fattade vad som hände. När jag väl förstått vad fågeln höll på med fick den en sked i huvudet. Nu kommer säkert några av er att tänka djurplågeri men ärligt talat så bryr jag mig inte det minsta. Ska han smaka av min kaka så får han ta och betala också!

Kaffesump
Min lilla teater med fågeln uppmärksammades av några närvarande gäster och förbipasserande. Några blickar blev det väl men inte mer. Fåglarna höll sig borta från mitt bord resten av tiden och jag satt och njöt till ljudet av vågor som kluckade mot bryggan. Jag funderade inte så mycket på hur mycket kaffe jag hade kvar i koppen utan drack som vanligt tills det tog slut. Dessvärre ville jag absout inte ha slutet av det som fanns i den här koppen. Se bild...

Vaknade idag också. Solen sken in bakom gardinen som täckte fönstret. Gick upp och satte på mitt morgonkaffe som dracks under andakt till "Fråga Doktorn" på SVT2. Sedan bar det av på långpromenad med både tvåbenta och fyrbenta. Endast 12 grader celsius ute och mössa och halsduk var ett måste. Dock blev det lite varmt efter en stund men hellre det än att frysa.

Halvvägs minskade vår lilla trio ner till en duo då Mr H bestämde sig för att hoppa av vid sin arbetsplats. Vi vinkade farväl av honom och fortsatte vår promenad hemåt. Det finns natursköna stigar även mitt inne i storstan Oslo och bilderna nedan är bevis på det...

Just nu står det en sockerkaka i ugnen som väntar på att få ett täcke med chokladglasyr på sig. Jag har konstaterat att jag bakat väldigt mycket kakor sedan jag flyttade till Oslo. Det har blivit bla chokladbollar, div pajer, morotskaka, äppelkaka, tuppakaka, kladdkaka, kanelbullar m.m. Jag tycker ju att det är väldigt roligt att stå i köket men denna avsevärt stora konsumtion av sötsaker kan väl aldrig vara nyttig. Eller har jag (förhoppningsvis) fel?

Hur som helst så kommer jag inte att sluta. Kakor, bullar, mat och allt annat man kan stoppa i munnen är en stor passion och en stor del av min vardag. Det känns lite som att jag håller på att gå igenom alla Oslos cafér med någon form av betygsättningssystem. Så kommer DU till Oslo någon gång så kan du alltid få tips om vilka cafér som är värda ett besök och vilka du defenitivt skall undgå. Är du riktigt snäll kanske du tom kan få personlig eskort och sällskap av undertecknad. Men då får du allt be snällt ;)

Igår var det en mycket trevlig dag här i Oslo. Dagen inleddes med en långpromenad ut till Bygdö. Solen sken och höstkylan var nästan uthärdlig. Väl hemkomna bestämde vi oss för att gå en tur på stan och utföra div sysslor. Första stoppet på vår tur var posten. Här skulle det inhandlas frimärken för att kunna skicka brev land och rike runt. Precis innan posten var det en byggarbetsplats. Som vanligt funderade vi inte mycket på detta utan promenerade glada förbi. Då får vi höra hur en av arbetarna dumförklarar oss bakom våra ryggar. "Tänk att folk kan va så dumma, de förtjänar att få en balk i huvudet, inte visar de någon hänsyn etc." Det visade sig att de höll på att fira ner en stor balk ifrån taket och ner på vägen. HUR skulle jag kunna veta det? Det står en karl med en stor lina som sträcker sig upp i luften. Inte tittar jag upp för att se vad som finns i andra änden. Jag tyckte han var lika dumsom han tyckte vi var. Han kunde gott och väl ha gjort oss uppmärksamma på att det fanns flygande balkar i närheten om han nu tyckte att det var ett problem att vi gick där under. Precis innan postterminalen såg jag en liten blomsteraffär som reade ut rosor för 10:- styck. Hade allvarliga funderingar på att köpa en och gå tillbaka med till honom. "Ursäkta att jag är så dum och inte tittar upp i luften samtidigt som jag går!" Nu blev det dock inte så då jag antog att jag antagligen hade åkt på en fet smäll istället för att få en ursäkt.

Dagen fortsatte i alla fall med en trevlig fika inne på en bakgård innan vi fortsatte till ett nyöppnat ställe som reade ut skor. Det var ingen större lycka på skofronten och mina gamla sneakers får snällt hänga med ett tag till. Nu styrde vi våra steg mot Akershus Fästning. En stor borg mitt inne i Oslo som faktiskt var riktigt mysig. Vi hittade några stora kanoner som jag inte kunde låta bli att leka med. (se resultatet nedan)

Jag hävdar bestämt att det bor ett litet monster i mig. Det är relativt harmlöst men kan förvandlas till en ondsint varelse när det gäller teknik och elktronik. Han förstör mina saker helt utan anledning. Jag vet inte vad jag ska göra med honom eller hur jag ska bli av med honom. Inom de senaste 5 åren har han haft sönder följande saker:

* 3 st datorer - Virusangrepp, obrukbara
* 1 st dator - Hårddiskkrasch, obrukbar
* 1 st dator - Kosrtslutning i hela systemet, obrukbar
* 1 st laptop - Spräckt skärm
* 1 st laptop - Elfel, åtkomst nekad, obrukbar
* 1 st mobil Nokia 3210 - Spräckt skärm
* 1 st mobil Nokia 3310 - Söndertrampad av hästen
* 1 st mobil Sharp GX30 - Skickade meddelanden i tid och otid, vägrade ta emot samtal
* 1 st mobil Ericsson C702 - Inlämnad på service efter 1 mån pga att den vägrade starta
* 1 st kamera Olympus c370 -Käkade batterier som besatt, vägrade sedan starta
* 1 st kamera Kodak z1012 - Vägrade starta efter hemresa från USA
* 1 st kamera Kodak z712 - Fick bada i saltvattnet på öland
* 1 st kamera Samsung s760 - Bilder ser ut att va tagna under jordskalv av parkinsonpatient
* 5 st Visa-kort - Magnetremsan ger upp
* 1 st bil Ford Scorpio - Motorn rusar, bilen dör, ratten låser sig
* 1 st bil Saab 9000 - Imploderar på motorvägen (se inlägg "19 timmars kaos...")

Kanske inte riktigt så det fungerar men att hunden har hjälpt mig att gå ner i vikt är det inget snack om. Långa promenader varje dag samt en hel del lek och bus hemma gör att man lätt kommer i trim. Att han sedan kan vara en ängel och bara ligga och "kosa" i soffan på kvällarna är ju ett stort plus. Hur mysigt hade det varit att sitta i soffan tillsammans med trappmaskinen eller hantlarna?

Även för social samhörighet är hunden bra. På era promenader träffar man alltid andra människor med hund som man slänger käft med någon minut. Kanske inget långvarigt men det är trots allt socialt umgänge.

Igår såg jag honom igen. Min violinist med sin vita elfiol (se inlägg "gatumusikanter"). Tyvärr kunde jag inte stanna någon längre stund men det gjorde inte så mycket. Bara det faktum att han var tillbaka gav mig glädje och hopp om att jag kan få se honom igen.

Det låter jättekonstigt men av någon anledning blir jag trollbunden av denna man. Mitt längsta möte med honom hittills varade i ca 10 minuter men kändes snarare som några sekunder. Han spelade ett klassiskt stycke (vet tyvärr inte vilket) som började långsamt och succesivt byggdes upp till ett allt raskare och raskare tempo. Hans fingrar sprang över strängarna (ja, jag tittade noga) och jag kunde inte för allt i världen höra en enda felaktig ton. Jag satt nog och blev lite avundsjuk. Jag vill också kunna spela ett instrument, inte bara spela utan verkligen bemästra det.

Jag kommer försöka höra honom många fler gånger inom den närmaste framtiden. Jag ska ta mig en hel förmiddag och sätta mig på en bänk vid sidan av honom.
(Är det oförskämt att ta med popcorn?) Där ska jag sitta och bara njuta. Blunda, lyssna och njuta.
Givetvis kommer han att få en slant också. Jag är inte så hjärtlös som jag kanske verkar emellanåt.


När jag ändå håller på måste jag bara få berätta om en aningen mindre fin upplevelse. Inte långt ifrån "min" violinist står det oftast en herre i 50-årsåldern och sjunger opera(eller nåt). Det brukar inte låta något vidare utan man passerar raskt förbi för att slippa höra honom. Iof imponeras jag lite av att han orkar stå och gapa så länge som han faktiskt gör. Hur som helst. För någon dag sedan så gick vi återigen förbi denne man men nu lät det värre än vanligt. Han var förkyld och hade antagligen redan stått där under en längre tid. Föreställ dig en operasångare med överdrivet vibrato, som ätit krita, ser ut lite som Tito Beltran efter 5 mil på skidor och tar i för kung och fosterland. Om du nu har lite fantasi och verkligen har föreställt dig ovanstående så kommer du förstå att vi i mycket rask takt begav oss så långt bort från denna olåt som möjligt. 

Abstinens - det besvär en person som bryter en inrotad vana upplever

Detta är just vad jag är på väg att genomleva nu. Sedan jag sålde min häst i november -08 har det varit väldigt tunt på hästfronten. Har ju inte kunnat hålla mig borta helt utan sett till att ha lite elever som jag kunnat träna och följa  med på tävlingar. Trots detta tror jag att jag endast suttit på ryggen 1 enda gång under drygt nio månader. Det är alldeles för lite. Kände mig som en nybörjare igen. (Mantag, ner med tårna, framåtlutad, ankstjärt m.m.)

 

Sedan jag flyttade till Oslo för ca sex veckor sedan har jag dessutom inte haft någon som helst kontakt med de små liven. Sex veckor utan en mule som letar efter godis i handen eller en svans som piskar upp i ansiktet. Hur är detta möjligt? Jag är ju född för att umgås med dessa djur. Jag vet att jag inte är riktigt klok men vilken person som håller på med hästar är det? Jag tycker om att fodra klockan 06.00 varje morgon. Jag tycker om att stå med hästskit upp till knän a på gödselstacken när skottkärran har vält. Jag tycker om att bli släpad över hela gårdsplanen av en vinteryster häst en sen midvinterkväll. Jag skulle kunna fortsätta i evighet men det skulle antagligen trötta ut er totalt.

 

Kontentan av ovanstående är i alla fall att jag snart och då menar jag mycket snart behöver någon form av kontakt med de små liven. I annat fall är jag rädd att jag hamnar på hispan eller något liknande men så långt hoppas jag att det inte går i alla fall. Förhoppningsvis kan jag hålla mig till den 5/10 då jag troligtvis ska arbeta på Oslo Horseshow. Vad gör man inte...

 

Jag har dessutom märkt att det är väldigt lite häst i bloggen. Jag ska nog försöka plocka in lite mer av den varan framöver utan att det för den skull skall bli en ren hästblogg á la 14-åring. Vill ju ha en bred läsarkrets ;)

Vardagen som hemmafru är ganska trevlig enligt mig. Man kan pyssla och dona med hemmet och allt vad det innebär och sedan koppla av en stund. Sen får man sällskap när "guben" kommer hem och man tillbringar en trevlig eftermiddag kväll. Varför finns det inga moderna hemmafruar idag som kan tänka sig att vara som "gamla hedeliga hemmafruar"?

Tvätta lite



Diska lite



Dricka lite kaffe



Äta en och en annan bulle



Och till sist bara koppla av i en skön stol



Jag säger bara en sak. UPP TILL KAMP alla hemmafruar där ute. Det är ett gamalt fint arv vi förvaltar.

I Norge tycker de om att diskriminera svenskar. Dock gör de det på ett lite fint sätt. Bäst märks detta när man skall betala med kort någonstans.

Jag är sedan flera år innehavare av ett VISA-kort som har följt mig genom både livet och världen. Aldrig förr har det varit några som helst bekymmer med detta kort, fram tills nu! Egentligen är det inget fel på kortet mer än att det råkar vara svenskt. I vissa av betalstationerna här i landet tar de nämligen inte svenska kort. Det spelar ingen roll om du har VISA, Mastercard eller något annat. Är det svenskt så är det kört! Jag hade förstått om de va så att de inte godtog en viss typ av kort tex American Express men att diskriminera alla svenska kort är för mig obegripligt.

Inte nog med detta. Man ska dessutom behöva göras till åtlöje för att man har svenskt kort (eftersom banken här i Norge inte behagat och skicka mitt nya kort än.) För någon dag sedan så skulle vi fika i lugn och ro tänkte vi. När jag skulle betala så var det precis som jag beskrivit ovan, de tog inte svenska kort. Nåväl, det var ju inte hela världen utan vi klarade det lätt ändå men när kvinnan (skall uttalas hårt) vid espressomaskinen hör att jag har svenskt kort tittar hon på mig och säger "Ha, ha". Ha, ha på dig själv du säger jag och låtsas oberörd.

Till sist får vi vårt kaffe i alla fall (som för övrigt var mycket för starkt) och sätter oss på uteserveringen. En trevlig pratstund förflyter och vi börjar fundera på att dra oss vidare. Jag har lite skum från min cappucino kvar i koppen och min avsikt är att äta upp det innan vi går. Tyvärr hiner jag int mer än höja skeden innan den onda kvinnan inifrån står vid min sida. Hon slänger sig fram efter min kopp och tittar förnärmat på mig "Skulle du ha det där eller?". Ja, jag hade tänkte det men ta den nu. Hon spänner sina onda små ögon i mig och säger "Get a life!"
HALLÅ!!! Jag undrar vem det är som ska skaffa sig ett liv. Uppenbarligen är hennes så pass misserabelt att hon måste trackasera sina kunder under arbetstid för att över huvudtaget få någon mening i vardagen.

Ja, ja. Nu får man väl stå ut med en del när man faktiskt är invandrare.
Men vänta ni bara... Hämnden är ljuv!
Och hämnden kom bara någon dag senare. Vi besökte samma ställe och satte oss på uteserveringen. Där utveklades min hemska plan. Jag kände mig riktigt ond när jag planerade den och satte den i verket. Jag började mata småfåglarna!

Ha, ha, ha. Det kan de gott ha. De ska lära sig att respektera svenskar med respekt. Så det så.

Min onda plan satt i verket

Kan inte hjälpa det men jag älskar verkligen den här versionen av A.F gamla klassiker "Think". Att djuren sedan är lite småroliga att titta på gör ju inte saken sämre ;) Känner dessutom igen katten i chipspåsen så väl... har haft en som var precis likadan. Sen kan jag identifiera mig väl med isbjörnen som ger gärnet men som tappar lite kontroll...

Lyssna/titta och njut!

Hela gårdagen kan vi väl sammanfatta som stenhårt. Fika på eftermiddagen ute på Grönland där vi satt på ett betonfundament och fikade. Värre blev det dock framåt kvällen då vi blivit varslade om att det på operataket skulle hållas filmvisning på storbildsskärm av "Flickan som lekte med elden". Givetvis begav vi oss dit eftersom det dels var gratis och dels passade på att träffa vänner.

Jag kan efter nästan 3 timmar att operatakets vita, italienska marmor är hård och kall. Trots detta och vinden i öronen satt jag som fastnaglad under hela filmen. Den kan varmt rekomenderas men kanske inte på utomhusbio.

Hur skulle mänskligheten klara sig utan kaffe? Det skulle bli en fortsättning på Sally Svantessons "..vaknar med blodsockret nere vid fotknölarna." Kaffe ger energi, ork, mersmak osv. Själv är jag inne på min andra mugg för dagen och fler kommer det bli.

Onödig Fakta
* Kopi Luwak - Det dyraste kaffet i världen. Ett kilo av de sällsynta kaffebönorna kostar i Sverige cirka 7 000 kr.

* Norden har världens största kaffekonsumtion. 1:a Finland, 2:a Sverige och 3:a Norge.

* Den första kaffebryggaren uppfanns 1802 av fransmannen Desscroisilles

* Det finns ca 100 olika kaffearter

* 1685 kom kaffet till Sverige

* Du som kaffedrickare löper 66% mindre risk för att begå självmord än en person som inte dricker kaffe

* Om du skriker i 8 år, 7 mån och 6 dagar har du producerat tillräckligt mycket energi för att värma en kopp kaffe

* Kaffe sägs vara bra mot ändtarmscancer

* Det finns 8 olika nivåer av rostning på kaffebönan

* En studie i Schweiz har visat att kaffe har en stark antioxidativ effekt - fyra gånger mer effektiv än grönt te.

Nu har du fått lite fakta att tänka på. Kanske ska du ta dig en kopp kaffe och begrunda dessa fakta djupare?

Cappucino

Hittade dessa elefanter på BR leksaker och tyckte de va gulliga (och lite porriga). Även om de behövde lite hjälp pga blygsel så tror jag att de numera lever lyckliga i alla sina dagar!