.

Tine mjölkprodukter har återigen lyckats med sin reklam. Sist såg vi fäbojäntan som skulle ropa in sina kor (se "Vad rofyllt...eller nåt") och nu är det korna själva som ger sin version av vardagen.

Den sista repliken är helt obetalbar... "Vi kan ju ikke det, vi må bare sie mø"

 

Jag kunde helt enkelt inte låta bli att ta ett kort på denna lapp som jag hittade för någon dag sedan. OM man nu måste sälja sig, varför tar man då inte ett lite mer "inbjudande kort". I övrigt ser det ju OK ut men inte skulle jag våga ringa till henne. Jag känner att risken då är stor att jag inte blir av med henne. Detta är kanske hennes sätt att skaffa livslånga kamrater... vare sig kamraten vill det eller ej... (det syns kanske inte så bra på bilden men hennes blick var verkligen psykopatisk och borrade sig in i själen)

Nyss hemkommen från en liten miniweekend i Götet. Mycket lyckat och mycket hann man se också. Eftersom det knappast är intressant för er att veta detaljerat vilka gator jag gick på etc, kommer här ett bildreportage istället. Är det någon av bilderna ni undrar över så tveka inte att fråga!

 

 

Igår den 17/8-2010 firade jag 1 år som "laglig" norrbagge. Tänk att det är ett helt år sedan jag kom till landet med min bil och min lilla väska. Det känns som igår...

So far måste jag säga att jag gillar Oslo, TROTS att det är en storstad. Alla ni som känner mig någorlunda vet att jag är lantis ut i fingerspetsarna, och visst längtar jag tillbaka, men abstinensen har inte tagit överhanden helt än ;)

Här får ni ett litet urval från "Mitt år som norrman"

 

 

 

Igår när vi satt helt lyckligt ovetande och tittade på tv hade ett rör sprungit läck uppe i huset ovanför oss. Det var väl ingen av oss som tänkte på att det droppade lite eftersom det dels regnade ute och dels så låter rören emellanåt. Men när dripp, dropp övergick i "smatter, smatter, smatter" mot golvet kom vi kvickt på fötter. Genom en lampa i halltaket rann det en stadig ström med vatten ner på golvet. Det blev till att snabbt slänga fram en hink och hoppas på det bästa. vattnet var knappast genomskinligt efter att ha passerat genom golvet ovanför. Svartfärgat vatten som luktade gamalt murket trä fyllde sakta men säkert vår hink.

Till sists kom så rörmokaren och röret blev fixat. Så innan vi gick och la oss hade vi både återfått vattnet samt blivit av med droppandet. Vad som händer i fortsättningen återstår att se. Jag antar att någon form av åtgärd kommer att vidtagas ovanför oss. Med tanke på att de själva sprang omkring i huset med gummistövlar så måste det ha varit en ganska rejäl läcka. Blir det månne fläktar eller golvbrytning?!

Nu är jag tillbaka i Oslo och solen skiner. Men tro inte att resan hit var någon solskenshistoria. Som vanligt händer det något oförutsett när Daniel ska resa med kollektivtrafiken. Allt gick bra så långt som till Hallsberg! Efter en timmes väntetid där kom jag så på tåget till Oslo bara för att höra att vi snart skulle få åka BUSS!!! Det fanns en anledning till att jag valt just den avgången och det var för att slippa åka buss. Nej då... då hade banvallen och spåret regnat bort precis efter Karlstad. Så mellan Karlstad och Charlottenberg blev det bussförbindelse till ett nytt tåg. En trång och varm busstur på 1.45 h följdes av ytterligare 1 timmmes väntan på det nya tåget. Måttligt road kom jag till slut fram till slutdestinationen.

Nu är jag i alla fall på plats och njuter av den sista sommaren. I bakhuvudet vet jag att hösten är på väg men har inget emot det. Så länge det bara blir mörkare och regnigt står jag ut. Det är värre när snön börjar yra och minusgraderna hopar sig...

...på mina nätter som tidningsbud. Det är väl det enda som fredagen den 13:e har fört med sig i otursväg detta året. I vanliga fall är just denna dag min lyckodag och har väl iof även varit så även i år. Jag fick avsluta denna jobbperioden med ett nytt personligt tidsrekord. Putsade det med ganska många minuter. Under året har jag slagit inte mindre än fem gånger. Jag startade på 1.40 från föregående år och utvecklingen har sett ut som följer:

* 1.40 tim
* 1.35 tim
* 1.31 tim
* 1.30 tim
* 1.24 tim

NÅGOT måste man ju ha som motivation när man åker runt och slänger tidningar i folks brevlådor. Annars skulle man ju bli GALEN ;)

Eftersom jobbet är avslutat bär det återigen hemåt till Oslo. På lördag lämnar jag Sverige men återkommer säkerligen inom en inte allt för avlägsen framtid.

Soluppgång, fölunge...

Bilden får symbolisera en nystart (även om bilden har några år på naken)

Inatt blev det åka av kan jag lova. Eftersom det var ont om folk på jobbet inatt fick jag den stora ynnesten att köra dubbla distrikt. Många tidningar blev det och en lång körsträcka. På kartan nedanför syns min ordinarie rutt markerad med lila och nattens "extrarutt" markerad med grönt. Då kartan inte riktigt räckte till saknas det dock en liten bit på ca 2 kilometer.

 

Innan jag gav mig iväg för natten packade jag bilen med följande tidningar:

* TRT (Tranås Tidning) 834 st

* DN (Dagens Nyheter) 28 st

* DI (Dagens Industri) 21 st

* SvD (Svenska Dagbladet) 44 st

* ÖC (ÖstgötaCorrespondenten) 38 st

* JP (Jönköpings Posten) 3 st

* VN (Värnamo Nyheter) 1 st

 

Detta ger en totalsumma på 952 st tidningar!

 

Nattens runda(or) tog mig sammanlagt 3 timmar och 30 min att slutföra. Med tanke på att jag har 6 timmar och 40 min på mig var jag ganska stolt efter avslutandet. Sämre blev det ju inte av att jag inte hade missat en enda låda någonstans.

 

Nu kanske du undrar varför jag drar upp allt detta. Jo, det ska jag tala om för dig. jag känner mig faktiskt lite STOLT!!! Självbeundran, skryt eller kalla det vad du vill... Men hade du gjort om det???

...spred kalla kårar längs ryggraden. Jag insåg vad det va jag stod öga mot öga med. På bråkdelen av en sekund hade den börjat accelerera emot mig och den gav ifrån sig ett avgrundsläte. När jag återfått fattningen vände jag illa kvickt på klacken och sprang som en speedad tonårsbrud mot bilen. "Titta inte bakåt, titta inte bakåt..."

Som tur var va bildörren öppen så jag slängde mig in och slog igen dörren så hårt att det skallrade i rutan. Rutan ja... den var nerrullad och jag funderade på om den kunde komma in där... Bestämde mig för att det var säkrast att dra upp den också.

Nu kanske du undrar vad det va som fick mig att nästan skita på mig av skräck... Det ska jag berätta för dig. Det var en mer eller mindre rabiat grävling... Vad den gjorde inne i villakvarteret mitt inne i stan vet jag inte men sur va den. Antagligen hade den väl ungar eller nåt som den ville skydda och jag hade väl kommit lite för nära. Hur som helst så är det INTE trevligt att klockan halv fem en småkylig morgon, bli jagad av denna varelse. Detta kommer jag aldrig att glömma...

Just nu tror jag inte moder natur är på sitt bästa humör. Hade hon inte haft den aktningsvärda åldern av ca 4,6 miljarder år, hade jag sagt att hon just nu hade PMS.

Under natten när jag skulle köra till jobbet. behagade hon lägga en dimslöja över mig och min bil. Dimslöja var väl kanske lite i underkant. Prova begreppet "köra i ärtsoppa" istället. Hela vägen (3,5 mil) satt jag och försökte se nästa vita streck i vägkanten. Till sist kom jag på den briljanta planen att sätta på mig solglasögon. Tro det eller ej men med solglasögon och helljus så framträder vägstreckens konturer mycket bättre. Hur säkert det är vet jag dock inte. Inte ens när jag skulle köra hem igen hade dimman lättat något. På hemresan togs detta kortet som kanske ger en en aning om hur tjockt det va...

 

När jag väl kommit hem kröp jag ner i min varma, sköna säng. Visst fick jag sova några timmar (men inte många) innan morsan natur återigen behagade spela mig ett spratt. Vaknade av att det lät som full storm ute. Det va dock ingen storm utan regn som stod som pelare ner i backen. Här snackar vi inte om något droppande utan det var snarare som en fullt pådragen vattenkran. Visst, fine... Jag har inget emot regn när jag kan sitta inne och tycka det är mysigt. Så jag gick upp och tänkte att jag skule fota "skådespelet". jag hann inte mer än öppna ytterdörren innan mina ögon träffas av ett skarpt ljussken omdelbart följt av en knall så det rungade i öronen. Av NÅGON anledning blev det inget foto på regnet...

I morse när jag åkte hem från jobbet kunde jag helt enkelt inte låta bli att stanna upp på vissa platser och bara titta. Den svenska landsbygden under sommartid är något at det vackraste jag vet. Solen hade precis börjat gå upp och i det rosa ljusskimmer som solen skapade, låg dimman tät. Daggdropparna i gräset blänkte och det doftade friskt och härligt.

Vid vägkanten stod två små rävungar och väntade på ett säkert tillfälle att gå över vägen. En aning längre bort satt ett gäng med harar och diskuterade något (tror jag). På ett kalhygge stod en älgko med sin kalv och tuggade nöjt på diverse blad och grenar. På fältet mittemot stod rådjuren och de tuggade lika förnöjt på sitt gräs.

En liten igelkott kom pinnande när jag klev ur bilen. Den ändrade dock riktning ganska fort när den såg mig gå ur bilen. Ytterligare ett djur som man kanske inte tänker på som "romantiskt" är spindeln. Inte spindeln i sig kanske, utan snarare det den skapar...

 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Den svenska sommaren leker man inte med! Det må regna och det må vara kallt emellanåt men när allt stämmer finns det inte mycket som slår det underbara landskapet och atmosfären.

Jag har fått en ny kompis och inte är det vilken kompis som helst inte. Achmed heter han och är glad, hjälpsam och nattaktiv. I 2 nätter nu har han hjälpt mig att packa jobbilen klockan 02:30. Igår när jag kom satt han redan på plats och väntade. DET är vad jag kallar lojala vänner. För att ni skulle få en skymt av Achmed försökte jag igår natt ta en bild på honom. Achmed är inte direkt någon linslus och springer gärna iväg när kameran kommer fram. Efter lite övertalande så var han i alla fall stilla i några sekunder...



Väl inpackad i bilen lämnade jag Achmed bakom mig med ett löfte om att vi skall ses inatt igen. Jag hann inte köra många meter fören mina ögon föll på displayen i bilen och jag blev rejält orolig. VARFÖR tog jag inte med mig långkalsonger? Hade jag vetat att nästa istid var på väg (i ett allt för snabbt tempo) hade jag kanske tom stannat hemma. Jag bestämde mig för att dra ner rutan och själv känna efter om det verkligen va 22,5 minusgrad ute. Till min lättnad var så inte fallet och jag kunde andas ut. Var dock en aning orolig där ett tag. Det elektriska kan väl aldrig ha fel?

Visst är det underbart att jobba om natten. Lugnt, tyst och skönt. Dessutom får man ju se en hel del som många andra går miste om...

 

 

 

Jag kunde ju haft ett sämre jobb och en sämre utsikt från bilfönstret ;) Kolla bara in traven på älgkalven... OBETALBART!!!