.

Ja, så längesedan är det jag stod på ett par skidor senast. Men bor man i Norge så MÅSTE man ha ett par skidor... annars räknas man liksom inte. Så med mina nyinköpta skidor under armen knallade jag iväg till parken där de har dragit upp fina skidspår. Jag lyckades stå på fötterna även i backarna och ska jag vara ärlig så var jag allt en smula stolt efteråt. Mer skidor kommer det att bli i år och förhoppningsvis så har jag fått in någon teknik mot slutet av säsongen. Jag följer ju (mer eller midre) slaviskt all längdskidåkning på TV så något måste jag väl snappa upp. Dessutom avgörs ju VM i längdskidåkning bara någon kilometer från huset.

Efter att ha blivit påmind om att jag faktiskt glömde bilder från en av de viktigaste händelserna undr 2010, kommer här 2 bilder från den händelsen. Händelsen var den att det kom fint besök från Stokholm hit till kalla Oslo. FÖRLÅT Kim för att jag glömde...

Bilder representerar bäst året 2010. Undrar du över något så får du gärna fråga. i stora drag kan man sammanfatta det gångna året med orden

I går fick jag kontakt med den nya ägaren till min gamla häst. Det visade sig att han vuxit en hel del sedan jag sålde honom som 2½-åring. Startat lite hopptävlingar har han också gjort. Iinte utan att man blir lite stolt ;)

Sådan fader sådan son

 

Fälttävlan nästa?

 

Har ju sett sämre teknik hos en 4-åring

 

Alltid positiv och arbetsvillig

Just den ordningen skall du följa då du tittar på filmen här nedan. Jag säger inget utan du får själv bilda dig en uppfattning. Spännande va?! ;)

Yuja Wang heter hon btw...

Är det inte vad hösten handlar om? Man återser arbetskollegor, skolkamrater, vänner osv. Alla är klara med sina semestrar och dagens lunk infinner sig snabbt igen. Så även här i byen. I morse var det premiär för morgonturen med hunden. Med fickan full av bajspåsar gav vi oss ut i den något kyliga men friska morgonen. Allt var precis som vanligt och det kändes så tryggt och säkert. Hunden skuttar fram och tillbaka och nosar frenetiskt. Barnen går till skolan och de halvvakna människorna på cykel försöker att inte köra på någon under sin färd till jobbet.

Det är inte alltid så lätt att vakna på morgonen

 

Ännu en bekantskap upptogs idag. Min lilla bläsand Mozart plaskade omkring i dammen som vanligt. han verkar trivas bra där uppe trots att han är den enda anden av sin ras. han umgås mest med sothönsen som inte verkar ha något emot lite sällskap. Jag tycker det är så kul att han stannar kvar säsong efter säsong istället för att försöka hitta "de sina".

I torsdags var det ju dags för galopptävlingar och efter förra gångens fiasko var väl förväntningarna inte riktigt på topp. Förra gången gick jag nämligen därifrån med MINUS på kontot. Det är första gången det händer och förhoppningsvis även den sista.

Det började inget vidare men helt plötsligt var oturen över. "Mina" hästar började vinna och jag lyckades tom spika in en 25-oddsare. Den mycket trevliga kvällen slutade i alla fall med att jag gick därifrån 300:- rikare än när jag kom dit. HURRA!!!

 

Under gårdagen satt jag och tittade på SVT2 (ja, jag börjar bli gammal) där de sände ett program som var inspelat "hemma". Med "hemma" menas i detta fallet Österlen. Detta är en av de få platser på jorden som är vacke året runt. Till och med under vintern är det vackert och uthärdligt där nere ;) Vem skulle väl tacka nej till att bo som på följande bilder?






Drömma kan man ju alltid få göra... I brist på landsbygd här blir det idag en sväng ut till Øvrevoll galoppbana. Hjälper alltid att få titta lite på skenande djur ;) Idag ska de dessutom skena över häckar!!!

Sommaren är nu avslutad på riktigt. Idag är första dagen på hösten och det känns nästan lite skönt. Med tanke på att största delen av sommarens sista hälft har varit mer höstlik än sommrig, känns allt mer i fas nu. Bladen har inte börjat gulna och dala och nätterna är inte fortfarande inte svinkalla men nog är hösten på väg alltid. Det känns i luften... den är mycket klarare och godare att andas.

Hösten har alltså officiellt anlänt. Under nästkommande månader kommer den att succesivt att krama sina kalla händer hårdare och hårdare om naturen. När dess händer är helt knäppta skall hösten så lämna över till vintern som sakta sveper in allt i sitt vita dun. Men tills dess är det långt kvar.

Än är bladen gröna men snart skiftar de sakta i färg och dalar i sakta

mak ner mot moder jord för att pånyttfödas nästkommande år

Tine mjölkprodukter har återigen lyckats med sin reklam. Sist såg vi fäbojäntan som skulle ropa in sina kor (se "Vad rofyllt...eller nåt") och nu är det korna själva som ger sin version av vardagen.

Den sista repliken är helt obetalbar... "Vi kan ju ikke det, vi må bare sie mø"

 

Jag kunde helt enkelt inte låta bli att ta ett kort på denna lapp som jag hittade för någon dag sedan. OM man nu måste sälja sig, varför tar man då inte ett lite mer "inbjudande kort". I övrigt ser det ju OK ut men inte skulle jag våga ringa till henne. Jag känner att risken då är stor att jag inte blir av med henne. Detta är kanske hennes sätt att skaffa livslånga kamrater... vare sig kamraten vill det eller ej... (det syns kanske inte så bra på bilden men hennes blick var verkligen psykopatisk och borrade sig in i själen)

Nyss hemkommen från en liten miniweekend i Götet. Mycket lyckat och mycket hann man se också. Eftersom det knappast är intressant för er att veta detaljerat vilka gator jag gick på etc, kommer här ett bildreportage istället. Är det någon av bilderna ni undrar över så tveka inte att fråga!

 

 

Igår den 17/8-2010 firade jag 1 år som "laglig" norrbagge. Tänk att det är ett helt år sedan jag kom till landet med min bil och min lilla väska. Det känns som igår...

So far måste jag säga att jag gillar Oslo, TROTS att det är en storstad. Alla ni som känner mig någorlunda vet att jag är lantis ut i fingerspetsarna, och visst längtar jag tillbaka, men abstinensen har inte tagit överhanden helt än ;)

Här får ni ett litet urval från "Mitt år som norrman"

 

 

 

Igår när vi satt helt lyckligt ovetande och tittade på tv hade ett rör sprungit läck uppe i huset ovanför oss. Det var väl ingen av oss som tänkte på att det droppade lite eftersom det dels regnade ute och dels så låter rören emellanåt. Men när dripp, dropp övergick i "smatter, smatter, smatter" mot golvet kom vi kvickt på fötter. Genom en lampa i halltaket rann det en stadig ström med vatten ner på golvet. Det blev till att snabbt slänga fram en hink och hoppas på det bästa. vattnet var knappast genomskinligt efter att ha passerat genom golvet ovanför. Svartfärgat vatten som luktade gamalt murket trä fyllde sakta men säkert vår hink.

Till sists kom så rörmokaren och röret blev fixat. Så innan vi gick och la oss hade vi både återfått vattnet samt blivit av med droppandet. Vad som händer i fortsättningen återstår att se. Jag antar att någon form av åtgärd kommer att vidtagas ovanför oss. Med tanke på att de själva sprang omkring i huset med gummistövlar så måste det ha varit en ganska rejäl läcka. Blir det månne fläktar eller golvbrytning?!

Nu är jag tillbaka i Oslo och solen skiner. Men tro inte att resan hit var någon solskenshistoria. Som vanligt händer det något oförutsett när Daniel ska resa med kollektivtrafiken. Allt gick bra så långt som till Hallsberg! Efter en timmes väntetid där kom jag så på tåget till Oslo bara för att höra att vi snart skulle få åka BUSS!!! Det fanns en anledning till att jag valt just den avgången och det var för att slippa åka buss. Nej då... då hade banvallen och spåret regnat bort precis efter Karlstad. Så mellan Karlstad och Charlottenberg blev det bussförbindelse till ett nytt tåg. En trång och varm busstur på 1.45 h följdes av ytterligare 1 timmmes väntan på det nya tåget. Måttligt road kom jag till slut fram till slutdestinationen.

Nu är jag i alla fall på plats och njuter av den sista sommaren. I bakhuvudet vet jag att hösten är på väg men har inget emot det. Så länge det bara blir mörkare och regnigt står jag ut. Det är värre när snön börjar yra och minusgraderna hopar sig...

...på mina nätter som tidningsbud. Det är väl det enda som fredagen den 13:e har fört med sig i otursväg detta året. I vanliga fall är just denna dag min lyckodag och har väl iof även varit så även i år. Jag fick avsluta denna jobbperioden med ett nytt personligt tidsrekord. Putsade det med ganska många minuter. Under året har jag slagit inte mindre än fem gånger. Jag startade på 1.40 från föregående år och utvecklingen har sett ut som följer:

* 1.40 tim
* 1.35 tim
* 1.31 tim
* 1.30 tim
* 1.24 tim

NÅGOT måste man ju ha som motivation när man åker runt och slänger tidningar i folks brevlådor. Annars skulle man ju bli GALEN ;)

Eftersom jobbet är avslutat bär det återigen hemåt till Oslo. På lördag lämnar jag Sverige men återkommer säkerligen inom en inte allt för avlägsen framtid.

Soluppgång, fölunge...

Bilden får symbolisera en nystart (även om bilden har några år på naken)

Inatt blev det åka av kan jag lova. Eftersom det var ont om folk på jobbet inatt fick jag den stora ynnesten att köra dubbla distrikt. Många tidningar blev det och en lång körsträcka. På kartan nedanför syns min ordinarie rutt markerad med lila och nattens "extrarutt" markerad med grönt. Då kartan inte riktigt räckte till saknas det dock en liten bit på ca 2 kilometer.

 

Innan jag gav mig iväg för natten packade jag bilen med följande tidningar:

* TRT (Tranås Tidning) 834 st

* DN (Dagens Nyheter) 28 st

* DI (Dagens Industri) 21 st

* SvD (Svenska Dagbladet) 44 st

* ÖC (ÖstgötaCorrespondenten) 38 st

* JP (Jönköpings Posten) 3 st

* VN (Värnamo Nyheter) 1 st

 

Detta ger en totalsumma på 952 st tidningar!

 

Nattens runda(or) tog mig sammanlagt 3 timmar och 30 min att slutföra. Med tanke på att jag har 6 timmar och 40 min på mig var jag ganska stolt efter avslutandet. Sämre blev det ju inte av att jag inte hade missat en enda låda någonstans.

 

Nu kanske du undrar varför jag drar upp allt detta. Jo, det ska jag tala om för dig. jag känner mig faktiskt lite STOLT!!! Självbeundran, skryt eller kalla det vad du vill... Men hade du gjort om det???

...spred kalla kårar längs ryggraden. Jag insåg vad det va jag stod öga mot öga med. På bråkdelen av en sekund hade den börjat accelerera emot mig och den gav ifrån sig ett avgrundsläte. När jag återfått fattningen vände jag illa kvickt på klacken och sprang som en speedad tonårsbrud mot bilen. "Titta inte bakåt, titta inte bakåt..."

Som tur var va bildörren öppen så jag slängde mig in och slog igen dörren så hårt att det skallrade i rutan. Rutan ja... den var nerrullad och jag funderade på om den kunde komma in där... Bestämde mig för att det var säkrast att dra upp den också.

Nu kanske du undrar vad det va som fick mig att nästan skita på mig av skräck... Det ska jag berätta för dig. Det var en mer eller mindre rabiat grävling... Vad den gjorde inne i villakvarteret mitt inne i stan vet jag inte men sur va den. Antagligen hade den väl ungar eller nåt som den ville skydda och jag hade väl kommit lite för nära. Hur som helst så är det INTE trevligt att klockan halv fem en småkylig morgon, bli jagad av denna varelse. Detta kommer jag aldrig att glömma...

Just nu tror jag inte moder natur är på sitt bästa humör. Hade hon inte haft den aktningsvärda åldern av ca 4,6 miljarder år, hade jag sagt att hon just nu hade PMS.

Under natten när jag skulle köra till jobbet. behagade hon lägga en dimslöja över mig och min bil. Dimslöja var väl kanske lite i underkant. Prova begreppet "köra i ärtsoppa" istället. Hela vägen (3,5 mil) satt jag och försökte se nästa vita streck i vägkanten. Till sist kom jag på den briljanta planen att sätta på mig solglasögon. Tro det eller ej men med solglasögon och helljus så framträder vägstreckens konturer mycket bättre. Hur säkert det är vet jag dock inte. Inte ens när jag skulle köra hem igen hade dimman lättat något. På hemresan togs detta kortet som kanske ger en en aning om hur tjockt det va...

 

När jag väl kommit hem kröp jag ner i min varma, sköna säng. Visst fick jag sova några timmar (men inte många) innan morsan natur återigen behagade spela mig ett spratt. Vaknade av att det lät som full storm ute. Det va dock ingen storm utan regn som stod som pelare ner i backen. Här snackar vi inte om något droppande utan det var snarare som en fullt pådragen vattenkran. Visst, fine... Jag har inget emot regn när jag kan sitta inne och tycka det är mysigt. Så jag gick upp och tänkte att jag skule fota "skådespelet". jag hann inte mer än öppna ytterdörren innan mina ögon träffas av ett skarpt ljussken omdelbart följt av en knall så det rungade i öronen. Av NÅGON anledning blev det inget foto på regnet...

I morse när jag åkte hem från jobbet kunde jag helt enkelt inte låta bli att stanna upp på vissa platser och bara titta. Den svenska landsbygden under sommartid är något at det vackraste jag vet. Solen hade precis börjat gå upp och i det rosa ljusskimmer som solen skapade, låg dimman tät. Daggdropparna i gräset blänkte och det doftade friskt och härligt.

Vid vägkanten stod två små rävungar och väntade på ett säkert tillfälle att gå över vägen. En aning längre bort satt ett gäng med harar och diskuterade något (tror jag). På ett kalhygge stod en älgko med sin kalv och tuggade nöjt på diverse blad och grenar. På fältet mittemot stod rådjuren och de tuggade lika förnöjt på sitt gräs.

En liten igelkott kom pinnande när jag klev ur bilen. Den ändrade dock riktning ganska fort när den såg mig gå ur bilen. Ytterligare ett djur som man kanske inte tänker på som "romantiskt" är spindeln. Inte spindeln i sig kanske, utan snarare det den skapar...

 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Den svenska sommaren leker man inte med! Det må regna och det må vara kallt emellanåt men när allt stämmer finns det inte mycket som slår det underbara landskapet och atmosfären.