.

Jag är otroligt fascinerad av de gamla egypterna och allt vad de företog sig. Har tittat på mängder av dokumentärer och läst en hel drös med böcker. Den senaste boken jag läste handlade om hur man dechiffrerade hieroglyferna.

På tal om hieroglyfer så kan ni ju fösöka tyda vad som står här nedanför ;)

 

 

 

Du är inte dålig om du tar det ;) Kom gärna med förslag...

Hade tråkigt hemma idag och fick se en munk (eller flottyrring som det så vackert heter) doppas i kaffe på tv:n. Jag som är helt såld på munkar kunde ju inte låta bli att gå ut i köket och fixa mina egna. För att vara första gången så är jag ganska nöjd och de smakade UNDERBART!!!

Idag var det "bara" nollgradigt ute och genast så åkte mungiporna upp en aning. Men att detta är slutet på vintern är väl för mycket att hoppas på...

Som vanligt idag blev det en tur ut till stallet. Det är ungefär det som händer på dagarna i den här hålan. Dagen till ära belönade jag mig med en kaffe och eftersom jag kände mig för lat för att stå upp i ridhuset, lyfte jag dessutom ner en stol. Ganska trevligt att sitta och dricka kaffe samtidigt som någon anan rider måste jag säga.

Mot slutet fick jag påhälsning av hästen som antagligen tyckte jag var en konstig filur som satt där och glodde. Då kom jag plötsligt på varför jag valt att hålla på med dessa kreatur. Under vinterhalvåret kan det dock vara lite svårt att förstå varför man orkar hålla på... Hon var dock en aning skeptisk till att ge mig en puss men till slut gick hon med även på det.

En annan anledning till det lite gladare humöret är att tanden (eller rättare sagt hålet efter tanden) nu nästan inte gör ont alls. Någon/ra dagar till så skall väl även jag vara återställd i matintaget...

Ingen förändring i kylan idag heller... Det ligger konstans runt -10 eller mer.

Idag blev det som vanligt en tur till stallet där gårdagens "vilddjur" idag hade bestämt sig för att tagga ner en aning. Dessvärre frös jag om fingrar och tår lika mycket som igår. Det enda possitiv idag var att det faktiskt var ganska vackert med dimman som infann sig. Varför den infann sig vet jag dock inte. Jag trodde att det krävdes både värme och kyla för att framkalla dimma... men tji fick jag!

I lördags var det dags för 5(0)-års kalas. Temat var "Barnkalas" och det var min käre far som var jubilaren. En mycket trevlig kväll måste jag säga. Bilder därifrån ser ni här nedan. Klicka på bilderna för större format.

Som jag skrev igår så var jag hos tandläkaren och drog ut en gadd. Blödningen vägrade ge med sig under kvällen och inte fören i morse hade det slutat blöda. För tillfället stramar det bara lite men antar att det kommer från stygnen som var tvugna att sys. Tittade på hålet för första gången idag och det är inget litet hål kan jag lova. Snarare en krater ;)

Under eftermiddagen blev det en tur till stallet för att skingra tankarna från allt vad tänder heter. När fingrarna förfrys till istappar var det ganska lätt att lägga tankarna där istället. Det roliga som hände i stalet idag var att hästen var extremt het och höll på att slänga av stackars Elin. Dessvärre fick jag inget av det på film... men jag kan lova att jag skrattade gott.

Idag var det dags att öga mot öga möta en av mina absolut största rädslor. Den jag skulle titta rakt in i ögonen var TANDLÄKAREN!!! Ni som känner mig vet att detta är något som jag verkligen mår dåligt av.

Jag tog mig i alla fall till mottagningen där jag satt i väntrummet med en puls på 140-150. När mitt namn ropades upp kändes det nästan som att fötterna var fastklistrade men jag kom mig till slut in till det lilla rummet. Jag la mig på britsen och kände hur hela jag var stel som en stålfjäder. "Slappna av, sa den vitklädda tandläkaren". Lätt för dig att säga tänkte jag... men jag sa inget.

50 minuter senare och 1350:- fattigare gick jag ifrån mottagningen. Blodig, skakig och inte minst demolerad... Jag saknar numer en tand i överkäken på högersidan. Den tanden tillbringar sin resterande tid tillsammans med övrigt avfall från kliniken.

Med en stor bomullstuss i käften sitter jag nu och skriver detta. hoppas innerligt att det inte kommer att värka i mun efter bedövningen har släppt...

Jag är vare sig arg eller ledsen,

bara bedövad, svullen och demolerad.

SKRATTA INTE!!!

I går hade vi barnkalas för den förvyuxna 50-åringen här. Lyckat värre måste jag säga. Mer information samt bilder kommer att läggas ut här i morgon.

I dag behövdes det lite lugnare aktiviteter och syrran och jag drog till Eksjö för att bowla. Det är över 2½ år sedan någon av oss bowlade och det syntes väl kanske på resultattavlan... Men när vår timme var slut had jag i alla fall lyckats skramla ihop ett snitt på 163 poäng/serie. Måste säga att jag är nöjd med det och funderar på om jag kanske ska satsa lite på bowling framöver. Jag behöver dock någon som kan lära mig att skruva kloten för det går INTE nu. De går spikrakt framåt och missar allt som oftast 1 kägla eller så.

Vi får väl se vad som händer men tänkte jag skulle försöka mig på att bowla några gånger till nu i januari. Har ju två delmål som jag vill slå. Det första är att slå mitt personliga rekord på 181p på en serie. Det andra är att få en serie över 200p. Jag lovar att hålla er uppdaterade om något av detta inträffar!

Slår för en STRIKE och JA, den gick ner...

Nu är det mycket på gång här hemma... pappa ska fira barnkalas eftersom han fyller 5(0). Igår var det shopping som gällde och det blev både ballonger, ljus, papptallrikar, godispåsar m.m. Shoppingrundan avslutades med en fika på stan och tro det eller ej... men jag syndade IGEN!!! Nu skäms jag nästan...men gott va det.

Vädret här hemma är mindre roligt just nu. Man ser inte så mycket av vintervädret eftersom ögonlocken fryser igen så fort man går utanför dörren. Men enligt termometern så är det -25 grader för tillfället. Jag har ju upplevt varmare vintrar!!!

Uppdatering från barnkalaset kommer antagligen i morgon någon gång när jag behagar vakna ;)

Så straffa mig då om det nu är så hemskt...

Allt börjad med att pappa och jag är ensama hemma idag. Vi bestämde oss för att ta ut Pelle på en liten rastningsrunda så vi åkte till Kisa för att fika och handla lite mat. När vi kommer in på cafét så har de REDAN börjat med Semlor... I ett svagt ögonblick, och förblindad av snön, köpte jag en semla och satte i mig. Jag som alltid har predikat att semlor EJ intas före fettisdagen eller åtminstonde inte fören februari månad... VAD HAR JAG GJORT?!

Som sagt så skyller jag på snön och som ni ser på bilderna nedan så är det inte lite snö precis...

Nu ska jag kompensera detta misstag med att baka eget bröd. Känns både ekonomiskt och retro!

En STOR synd så här tidigt på året...

 

Jag LOVAR att det står en bil under de vita massorna...

 

Inte ens grillen går säker... här syns snödjupet

(eller höjden) ganska bra ;)

Nu tror du att jag kommer att skriva om något väldigt sentimentalt men du har FEL!!!

Jag vill bara avreagera mig på det faktum att jag mer eller mindre är insnöad. Inte mindre än 40 cm snö har det kommit. Still counting...

Att köra hem igår kväll från Tranås var lagom roligt. Kallt, mörkt, snöigt och halt. När jag var NÄSTAN hemma höll jag på att göra ett ofrivilligt besök i byns café, MED bilen...

Gångarna fram till huset som jag hittills har hållt mer eller mindre pedantiskt rena, var idag täckta av snö som gick halvvägs upp på skenbenet på mig. Bara att ta fram skyffeln om man ville komma ut ifrån huset...

Uppe i stallet var det några stackars hästar kvar ute i hagarna. De såg ut som smö snögubbar som sakta pulsade fram i snön. Nej... NU FÅR DET RÄCKA!!! Det får vara slut på mer snö och framför allt fler minusgrader.

LEVE VÅREN!!!

Igår var jag inne i stan och tillbringade eftermiddagen/kvällen tillsammans med syster. Vi började med att ta en fika på stan och skrattade åt miffona frasmför oss i kön. Miffona var tre studerande ungdomar (som såg ut som 30) som betedde sig som fjortonåringar. 2 killar och 1 tjej som fnittrade när de skulle beställa, skulle dela på betalning, drog dåliga vitsar samtidigt som de skämdes och framför allt hade en ljudnivå som inte var av denna värld.

Kvällen fortsatte i alla fall under trevligare förhållanden hemma i syrrans lägenhet. Här blev det tacomiddag och Japansk skräckfilm. Filmen hette "Dark Water" och SÖG!!! Jag som brukar gilla japanska/kinesiska skräckisar blev grymt besviken. I 1½ timme hände det INGENTING... sen kom det en sekvens där det faktiskt hände någonting i 10 minuter. efter det var det ytterligare 20 minuter av tidsfördriv innan filmen äntligen var slut. Den rekomenderas med andra ord INTE!

"Bip, Bip! Bip, Bip!"

 

Hur många gånger har man inte velat slänga väckarklockan i väggen. Halv sex varje morgon är det samma visa.

Släpa sig upp ur sängen och känna det iskalla golvet under fötterna. När man väl kommer ut i köket efter att ha varit på toa och slagit tårna i tröskeln, märker man att kaffet är slut. I ren förtvivlan rotar man igenom skafferiet efter gammalöt pulverkaffe. Mjölpaketet åker ut över hela golvet men det är inget man orkar bry sig om just för stunden. Vattnet kokar upp och slås i muggen. Kaffepulvret vill inte lösa upp sig ordentligt utan lägger sig som ett lager längst upp på ytan. Mjölken är nästan slut och samtidigt som man slår ut de sista dropparna, inbillar man sig själv att man ska komma ihåg att köpa ny på vägen hem. Kaffet dricks med stora klunkar för att slippa så mycket som möjligt av smaken. Man drömmer sig bort till en drömvärld där det alltid finns nybryggt kaffe och fulla mjölkpaket. Man väcks ur sin dröm med en svag aning om att man är sen. Slänger en blick på klockan och inser att så verkligen är fallet. Man rusar ut ur köket för att göra sig iordning. Rakningen blev det visst inget av den här morgonen heller. Kavajen är full med katthår och man förbannar sig själv för att man inte hängde upp den ordentligt igår.

 

Väl utanför dörren konstateras snabbt att det har snöat under natten. Man tvingas pulsa fram till bilen och innan man kan sätta sig i bilen har man hunnit förfrysa fingrarna när man skrapat rutorna. Kylan från den kalla läderklädseln går rätt igeonom byxorna och man befarar en begynnande förkylning. Vilken i sig kan vara ack så smärtsam. Vrider om nyckeln och motorn börjar hacka. "Varför just nu och varför jag", tänker man för sig själv. Efter ett tag hostar dock motorn till och bilen börjar rulla. Väl ute på vägen verkar varje trafikljus bestämt sig för att lysa rött i en evighet. Man börjar funderar på hur mycket det kostar att köra mot rött några gånger och om man eventuellt har råd med det.

 

På arbetets parkering får man givetvis platsen längst bort från ingången. Dessutom är parkeringsfickan så liten att man smäller dörren i betongväggen när man försöker pressa sig ut. Man svär tyst för sig själv och börjar med raska steg gå mot hissen. Inne i hissen delar man utrymmet med en småbarnsmor vars son har tryckt på varend våning, vilket resulterar i att det tar ungefär tio minuter att komma till rätt våningsplan. Man slänger sig ur hissen med förhoppningar om att chefen inte ska se att man är sen. givetvis har han hökögon och ser allt.

 

Efter en mindre utskällning och löfte om att jobba extra på grund av underbemanning, slår man sig ner i sitt bås. Datron krånglar som vanligt och mailkorgen är full. Vad är det för fel på penna, papper och postit-lappar?

Minutrarna kryper fram i snigelfart. Telefonen ringer oavbrutet och det enda någorlunda trevliga samtal man får är en felringning.

 

Klockan blir halv ett och det är dags för lunch. Ingen matlåda idag heller och den ynka halvtimmen till lunchrast räcker knappt till för ett besök hos Mc´Donalds. Istället skrammlas det lilla myntförrådet ihop och det blir en macka och en snickers från automaten i cafeterian. Visst är chokladen god men mackan såg nog sina bästa dagar någon gång förra året.

 

Tillbaka till arbetet och tangentbordet blir kladdigt av chokladfingrarna. Fler otrevliga samtal, datorkrångel och till råga på allt påminns man om att man glömt betala sin andel till chefens 50-årspresent. Som om man egentligen velat ge den gamla bocken något över huvudtaget.

 

ÄNTLIGEN är arbetsdagen slut. Man har packat ihop sina saker och står i hissen. SHIT!!!

Papprena på kontraktet är ju inte utskrivna. Tillbaka upp och igång med datorn IGEN! När man så äntligen satt sig i bilen och är på väg hem slås man av den hemska tanken att man glömt något. Vad det kan vara har man ingen aning om och det kommer man inte heller få förens nästa morgon när mjölken är slut.

 

Till slut är man hemma och parkerad. Dessvärre upptäcker man att hyresvärden inte alls plogat gången, vilket uppenbarligen ingår i hans arbetsuppgifter. Två arga äldre damer beklagar sig högt och ljudligt över detta. Gentleman som man är, går man och hämtar en skyffel och ser till att få in tanterna i huset. Kall, blöt och trött öppnar man till sist sin dörr. Posten väller ut i trapphuset men får bli liggandes tills nästa dag. Vad ska man med reklam och räkningar till?

Av med alla kläder och på med varmvattnet till badkaret. Sedan slås man av en mindre trevlig syn. Hela TV-rummet är fullt av vita tassavtryck, för att inte tala om soffan där två mjöliga katter ligger och spinner belåtet. Fram med kvast, skyffel och disktrasa. Allt är upptorkat och badet hägrar. Givetvis har vattnet runnit över...men vem orkar bry sig?!

När man lägger sig i karet svämmar det ju över i alla fall. Kanske dags att börja tänka på figuren?

Knappt har man hunnit sjunka ner i det gudomliga vattnet, fören telefonen ringer. Aggresivare och aggresivare ringer den. Till slut måste man svara och naken springer man ut ur badrummet. Halkar till på hallgolvet och slår huvudet i garderoben. Telefonen har slutat ringa och vattenpölen runt fötterna växer.

Kan det bli mycket värre tänker man.

Telefonen piper till och man har fått ett meddelande på telefonsvararen. varför inte lyssna av den på en gång när man ändå är i närheten.

 

"Hej, det är bara jag. Du verkar vara upptagen men vi kan höras senare eller i morgon. Älskar dig. Puss!"

 

Som i en handvändning försvann hela dagens vedermödor. Allt går att leva med. Tänk vad rätt ocd vid rätt tillfälle kan göra underverk.

Hittade min gamla skiva med låtar från "Svingelskogen". För er som inte vet vad det är så är det en barnteater. Vi var en grupp som under mitten på 90-talet spelade dessa teatrar för barn och ungdomar runt om i kommunen. Givetvis gjorde vi allt från rekvisita till dräkter själva. Inte var vi gamla och inte var det särskilt fint men roligt hade vi och barnen älskade det.

Låten här nere tycker jag att man kan använda i matematikundervisningen på lågstadiet.
TÄNK vad roligt om man kunde få lära sig saker genom låtar som denna...

Jag som "Isak Isbjörn". Från vänster ser även "Kirrekurre Ekorre",

"Vimmsiga Julle", "Gnutte Grävling", "Mårre Mård", "Smartur Räv"

samt "Långhoppa Hare".

 

 

Vad gör man en tråkig söndag i den här hålan? JO, man tar med sig syrran och åker till stan för att fika. Vad gör man när man väl sitter på fiket och filosoferar? JO, man får ett infall och sticker iväg till affären för att köpa hårfärg...

Nedan ser ni resultatet av ca 3 timmars arbete...


Orginalfärg...

Idag har det varit en nästintill menlös dag. Det enda vettiga som har hänt är att jag skulpterat krukväxterna, tvättat kläder och till sist lyckats få in bilen i garaget. HUR KUL ÄR DET!!!

I brist på annat lägger jag upp lite vinterbilder som kanske kan glädja någon. Själv skulle jag föredra en strålande sol, 25-30 grader och ljummet vatten...

I går natt när jag var på jobbet kände jag plötsligt hur någon annan tog över min kropp. Jag som normalt sett är extremt försiktig med körningen på detta underlag, körde som en galning. Upp i snövallar, över snövallar, backa in i snövallar, slira, spinna, sladda m.m. Tänk er själva att manövrera in på en 5m lång fick med bara vänsterhanden. Och detta i en hastighet av ca 30 km/h. Vad är det som händer med mig?

Jag kom fram till slutsatsen (när jag äntligen satt i min egen bil på väg hem i 60 på 90 väg) att jag antingen lider av lindrig schizofreni vilket gör att det blir "Tidningsbudet" som kör och inte Danne. Alternativt blir jag en superhjälte som gör vad som helst för att folket skall få sina kära morgontidningar till kaffet. Denna hjälte går under namnet "Trycksvärtans ande".

Jag vill gärna tro att det är det sistnämda alternativet och eftersom det inte är någon här just nu som säger emot mig så spikar jag det förslaget. Från och med nu är jag "Trycksvärtans ande" under mina jobbnätter. SE UPP ni snödrivor, harar, rådjur, refuger, soptunnor, pensionärer etc. TIDNINGEN SKALL FRAM, är mitt budord!

"Trycksvärtans ande" i dunkelt morgonsken.

Tillsammans med sin trogne springare Sebbe.

På begärna kommer här lite bilder från en resa till Israel som gjorde 1997. Lite svårt att berätta om allt som hände då vi åkte runt i en större del av norra Israel. Bilderna får tala för sig själv ocj jag VET att de inte är särskilt roliga. Men semesterfoton av en svensk ÄR inte roliga. Så enkelt är det.

 

 

Genesarets sjö – Belägen vid Tiberias strand. Israels största sötvattensjö. Det var här det sägs att Jesus skulle ha gått på vattnet.  Visst är mina sandaler sexiga...

 

Döda Havet – En av världens saltaste sjöarmed en salthalt på drygt 30%. Detta gör det nästintill omöjligt att stå upp i vattnet utan, som ni ser, så flyter man. Det är jag som flyter omkring till höger i bild. Nedre bilden är rent salt!

 

 

Masada – Fästning på 400m högt berg i Negevöknen. Kändes som 100 grader att stå på en hög plattform mitt i öknen. Det var nog dock inte mer än dryga 40.

 

 

Klippmosken/Klippdomen – Ligger i Jerusalem. Klippdomen är världens äldsta existerande muslimska byggnad. För lite kuriosa så kan jag nämna att en stor del av min släkt syns till vänster i bild.

 

 

Klagomuren – Eller "Västra muren" som den heter, är den enda del av templet i Jerusalem som återstår. Många besökare sticker in papperslappar med skriftliga böner i sprickorna i muren. Här samlas, framförallt, judar och visar sin tacksamhet till  Gud eller för att be om gudomlig barmhärtighet. JA, även jag la en liten lapp i muren.

 

 

Födelsekyrkan – Sägs ligga på den plats där stallet Jesus föddes i en gång låg.

 

Via Dolorosa – ”Smärtans väg”. Detta var vägen som Jesus gick med korset på sina axlar innan han korsfästes.

 

 

Den heliga gravens kyrka – ”Uppståndelsekyrkan”. Här sägs Jesu grav finnas

 

 

Ben Yehuda - Jerusalems svar på "Storgatan". UNDERBARA lyktstolpar att klättra i btw.

 

 

Israelmuséet - Här finns b.la. "Döda Havsrullarna" bevarade.

 

 

Det finns så otroligt mycket mer att berätta och visa. Men det tar alldeles för lång tid här. kanske kommer det en fortsättning på detta inlägg någon gång.

 

Jag har upptäckt en stor skillnad på hur jag fotade då och hur jag fotar nu. Det är defenitivt roligare att titta på mina senare resor och tilltag ;)

De ringde från jobbet och jag blev tvungen att hoppa in inatt. KUNDE ju ha tänkt mig roligare sätt att tillbringa natten på än att behöva åka in till stan vid 01:30. Dessutom krånglar framdörrarna på bilen vilket resulterar i att "Kylskåpet Daniel" med x antal klädlager på sig, får klättra från baksätet och fram. Givetvis blir det samma väg tillbaka när jag ska ut. TUR att det inte är några folk ute vid den tidpunkten för de skulle säkerligen få sig ett gott skratt!

Gamla hederliga Edith... I natt blir det dock till att köra hennes,

något nedgågna men ändå trevliga, bror Sebbe...